Inledning
Ett vanligt påstående från förespråkare av den kritiska texten är att Textus Receptus (TR) och den bysantinska texten är ”yngre” än de alexandrinska manuskripten (såsom Codex Vaticanus och Sinaiticus). Detta används som argument för att föredra den kritiska texten i moderna översättningar.
Men är det sant att TR är yngre? Och ännu viktigare: betyder äldre alltid bättre? I denna artikel visar vi att TR faktiskt representerar en äldre och mer bevarad texttradition, trots att vissa avskrifter av den alexandrinska typen är tidigare daterade. Låt oss gå till källorna.
📚 Vad är Textus Receptus?
Textus Receptus är en tryckt grekisk text som sammanställdes under reformationen (1516–1633), baserad på majoritetstexten – alltså de över 5 000 grekiska manuskript som var i bruk i levande församlingar.
Även om själva tryckningen skedde på 1500-talet, bygger TR på en texttradition som går tillbaka till apostlarnas tid – i praktiken den text som kyrkan använt, kopierat och bevarat genom sekler i Östrom, Antiochia, Grekland och Mindre Asien.
Argument 1: Äldre kopior betyder inte äldre text
De alexandrinska manuskripten (t.ex. Codex Vaticanus och Codex Sinaiticus) är äldst som fysiska dokument (från 300–400-talet). Men:
- Dessa texter användes inte i församlingar – de hittades i bibliotek och kloster
- De innehåller många raderade, omskrivna och motstridiga verser
- De representerar en isolerad texttyp från en teologiskt tvivelaktig miljö (Alexandria)
📌 Viktigt att förstå: Den bysantinska texten (som TR bygger på) användes flitigt i troende församlingar. Därför blev många manuskript utslitna, ersatta och kopierade om gång på gång. Det är alltså inte konstigt att färre av de äldsta TR-manuskripten finns kvar i helhet – de användes, lästes, predikades och memorerades.
De alexandrinska manuskripten bevarades ofta just för att de inte användes – de lades undan och samlade damm.
📖 Kort sagt: ett äldre dokument är inte nödvändigtvis en äldre texttradition – bara en mindre använd sådan. användes inte i församlingar – de hittades i bibliotek och kloster
- De innehåller många raderade, omskrivna och motstridiga verser
- De representerar en isolerad texttyp från en teologiskt tvivelaktig miljö (Alexandria)
TR däremot bygger på den levande, brukade texten – den som användes i förkunnelse, bön, undervisning och mission.
Ett äldre papper betyder inte en mer ursprunglig text – bara att den sparats undan från bruk.
Argument 2: Kyrkofäderna citerar TR-liknande text
De tidiga kyrkofäderna (100–300 e.Kr.) citerar ofta texter som överensstämmer med Textus Receptus, inte med Vaticanus eller Sinaiticus. Exempel:
- Tertullianus (200-talet) citerar 1 Joh 5:7 (Treenighetsversen)
- Cyprianus (250 e.Kr.) refererar till ”tre är ett” i samma vers
- Chrysostomos, Basilios och andra östliga fäder använder texter som matchar bysantinsk text
Detta visar att TR-liknande läsningar existerade mycket tidigt, men spreds i det grekisktalande öst – inte i Alexandria.
Argument 3: Textfamiljer och geografisk spridning
Den alexandrinska texten är begränsad till ett fåtal manuskript från Egypten. TR bygger på den bysantinska texten, som:
- Användes i det östliga romerska imperiet
- Spreds brett i Grekland, Syrien, Asien
- Var den dominerande texttypen under 1 000 år (400–1400 e.Kr.)
Detta innebär att det textmässiga flödet och den geografiska spridningen talar för TR, inte emot den.
Argument 4: Inre och yttre samstämmighet
Textus Receptus har:
- Hög inre samstämmighet – texterna är enhetliga
- Få motsägelser mellan manuskripten
- Harmoniska evangelieberättelser utan konstlade skillnader
Vaticanus och Sinaiticus:
- Motsäger varandra på över 3 000 ställen i evangelierna
- Saknar verser som Markus 16:9–20, Joh 8:1–11, 1 Joh 5:7
- Har många marginalkommentarer, raderingar och rättelser
Det tyder på att TR bygger på en stabil tradition, medan den alexandrinska texten är ett experiment i tidig textkritik.
Argument 5: Guds bevarande löfte
Slutligen måste vi se på saken ur tron på Guds bevarande:
”Du, Herre, skall bevara dem; du skall bevara dem från detta släkte för evigt.” (Ps 12:7)
Gud bevarar sitt ord bland sitt folk – inte i förvaringsboxar i öknen. Textus Receptus är den text som använts, spridits, memorerats och predikats – vilket bevisar att den är den bevarade texten.
Slutsats
Textus Receptus är inte yngre i innehåll – bara i tryckt form. Den bygger på en mycket äldre och stabilare texttradition än de isolerade alexandrinska manuskripten.
Att förkasta TR till förmån för några skadade pergament från Alexandria är att blunda för:
- Den historiska användningen
- Den kyrkliga traditionen
- Den inre och yttre samstämmigheten
- Guds löfte om bevarande
Därför är TR inte bara pålitlig – den är den bevarade texten. Och den bör ligga till grund för varje översättning som vill vara trogen Guds Ord.
”Himmel och jord ska förgå, men mina ord ska aldrig förgå.” (Matt 24:35)