Detta är del 6 av modulen ”ÄNDENS TID” i vår bibelskola.
INNEHÅLL
Inledning och Gamla testamentets profetior om riket
– Den profetiska tidsramen (”en dag som tusen år”)
– Messias i Daniel, Jesaja, Psaltaren och Mika
– Övergången från Armageddon till tusenårsriket
Nya testamentets vittnesbörd om riket
– Uppenbarelseboken 19–20: Kristi återkomst och tusen år
– Evangelierna: Davids tron och domen över nationerna
– Apostlarna: Kyrkans roll och den slutliga ordningen
Livet och villkoren i riket
– Kristi rättfärdiga regering
– En rättfärdig teokrati – “välvillig diktatur” under Kristus
– Frid i skapelsen och djurrikets förvandling
– Förlängd livslängd och jordens förnyelse
– Jerusalem som världens centrum
– Nationernas underordnande
Vilka går in i riket?
– Överlevande från vedermödan
– Israels bevarade kvarleva
– Martyrerna från vedermödan
– Kyrkan som regerar med Kristus
– Människans syndanatur under riket
Rikets avslutning och övergång till evigheten
– Satans frigivning och sista revolt
– Djävulens slutliga öde i eldsjön
– Den stora vita tronen och domen över de ogudaktiga
– Övergången till den nya himlen och den nya jorden
Avslutning och inbjudan
– Evangeliets kärna (1 Kor 15:1–4)
– Kallelsen till frälsning
– Valet mellan evigt liv med Kristus eller evigt separerad från Gud
Inledning och återkoppling till serien
DEL 1 – Inledning & Gamla testamentets profetior om riket
Nu fortsätter vi vår eskatologiska serie och har nu kommit till del 6 om tusenårsriket – mer exakt “the millennial kingdom of Jesus Christ”. Vi har behandlat: (1) avfallet i de yttersta dagarna, (2) församlingsuppryckandet (pre-trib), (3) vedermödan som Antikrists sjuåriga regim, (4) Antikrist själv, samt (5) Armageddon, då Kristus återkommer och krossar sina fiender. Denna del fokuserar på den efterföljande tiden: Kristi tusenåriga rike på jorden.
Den profetiska tidsramen: ”en dag som tusen år”
2 Pet 3:8 och den välkända principen:
“But, beloved, be not ignorant of this one thing, that one day is with the Lord as a thousand years, and a thousand years as one day.” (KJV)
Gud skapade allt på sex dagar och vilade på den sjunde; på motsvarande sätt löper mänsklighetens historia över 7 000 år, där det sjunde ”år-tusendet” motsvarar Sabbatsvilan – tusenårsriket. Genom Bibelns släkttavlor räknar man ~4 000 år från Adam till Kristus; därefter följer ~2 000 år (”två dagar”) av församlingsåldern, vilket vi relaterar till Hosea 6:1–2 (“After two days will he revive us: in the third day he will raise us up…”), innan Gud åter vänder sig till Israel och ”den tredje dagen” (det sjunde årtusendet) följer vilan i riket.
Detta 7 000-års-schema har åberopats historiskt (t.ex. ”Epistle of Barnabas” ett icke-kanoniskt vittnesbörd), men Bibeln själv räcker: ”en dag som tusen år”. Det finns idag moderna idéer om ”miljarder år”, men vi vill betona hur bibliska profetior träffar exakt. Slutsatsen: vi befinner oss sent i tidslinjen – nära uppryckandet och den sista sjuårsperioden – och sedan återstår tusen år av jordisk historia där Kristus regerar.
Övergång: från Armageddon till riket
I föregående del behandlades hur Antikrist tronar i templet, men Kristus kommer tillbaka vid Armageddon (Megiddo/Jisreelslätten) och krossar sina fiender. Tusenårsriket följer direkt därefter: Messias tar sin tron i Jerusalem och regerar.
Gamla testamentets profetior om Messias’ rike
Daniel 7: Sonen som får riket
Dan 7:13–14 beskriver ”one like the Son of man” som kommer ”with the clouds of heaven” och får herravälde, ära och rike:
“And there was given him dominion, and glory, and a kingdom, that all people, nations, and languages, should serve him: his dominion is an everlasting dominion, which shall not pass away, and his kingdom that which shall not be destroyed.” (KJV)
Detta syftar på Jesus Kristus: Han kom som ”Människosonen” i evangelierna, och återkommer i härlighet. Hans rike är oförstörbart och evigt (med den tusenåriga fasen på jorden innan den nya skapelsen).
Jesaja 9: Barnet som regerar – två advent i en vers
Jes 9:6–7 sammanbinder första och andra adventen i samma profetia:
“For unto us a child is born, unto us a son is given: and the government shall be upon his shoulder: and his name shall be called Wonderful, Counsellor, The mighty God, The everlasting Father, The Prince of Peace. Of the increase of his government and peace there shall be no end…” (KJV)
Observera kolonet/pausen mellan ”sonen given” (första advent) och ”regeringen” (andra advent): där ligger ~2 000 år emellan. När Kristus kommer tillbaka tar Han regeringsbördan och friden växer utan slut.
Jesaja 40: ”Se, er Gud!” – Herren regerar
I Jes 40:9–10 ljuder kungörandet:
“O Zion… Behold your God! Behold, the Lord GOD will come with strong hand, and his arm shall rule for him…” (KJV)
Jes 40:15, 17, 22, 25–26. Nationerna är ”a drop of a bucket”, ”som inget” inför Herren; furstar och domare förs till intet. Herren – Skaparen som ”sitteth upon the circle of the earth” – ensam är suprem. Poängen: Antikrist och den jordiska maktsfären (Förenta Nationerna) är i Guds ögon intet när Messias inträder och regerar från Sion.
Jesaja 24: Domen och fångenskapen
Jes 24:21–23 beskriver hur Herren straffar de höga härarna och jordens kungar; de samlas i gropen och inspärras ”efter många dagar” – ett språk som harmonierar med Nya testamentets bild av att Satan binds inför riket.
Psaltaren 10:15-17
Med betoning på:
“The LORD is known by the judgment which he executeth…” (KJV)
Poängen är tydlig: Herren utövar dom över de ogudaktiga och lägger snaran för dem i deras eget verk – och i riket regerar han i rättfärdighet.
Psaltaren 146: Herren regerar – Sion jublar
Ps 146:9–10:
“The LORD preserveth the strangers… The LORD shall reign for ever, even thy God, O Zion, unto all generations. Praise ye the LORD.” (KJV)
Här framhävs Sion som platsen där Gud regerar; Breaker knyter detta till Davids tron i Jerusalem i riket.
Mika 4:6–7 – Israel samlas och Herren regerar
Mi 4:6–7:
“In that day, saith the LORD, will I assemble her that halteth, and I will gather her that is driven out… and the LORD shall reign over them in mount Zion from henceforth, even for ever.” (KJV)
Israel är därmed inte avskrivet. Under vedermödan (”Jakobs nöd”) drivs Israel bort men Gud bevarar en kvarleva, och när Messias kommer tillbaka regerar Han över dem i Sion.
Psaltaren 24: ”Konungen i härlighet” tågar in
Ps 24:7–10:
“Lift up your heads, O ye gates… and the King of glory shall come in. Who is this King of glory? The LORD strong and mighty, the LORD mighty in battle… The LORD of hosts, he is the King of glory.” (KJV)
Genom vår läsning kopplar vi ”mighty in battle” till Armageddon (del 5), och övergången från seger i strid till tronbestigning i Jerusalem. Detta är GT:s ”gloriösa inträde”, som mynnar ut i riket.
Sammanfattande övergång till NT-vittnesbördet
Hittills har vi sett ett brett GT-underlag: Messias återkommer, dömer sina fiender, samlar Israel och regerar från Sion. I DEL 2 går vi in i Nya testamentet, särskilt Uppenbarelseboken 20, där ”tusen år” upprepas sex gånger, samt evangeliernas och apostlarnas vittnesbörd (Luk 1; Matt 25; Matt 19; Upp 12; Upp 5; 1 Kor 15) om rikets karaktär, längd och ordning.
DEL 2 – Nya testamentets vittnesbörd om riket
Uppenbarelseboken 19–20: Kristi återkomst och riket
Upp 19:11–16, Jesus återkommer som den himmelske krigaren:
“And I saw heaven opened, and behold a white horse; and he that sat upon him was called Faithful and True, and in righteousness he doth judge and make war… and out of his mouth goeth a sharp sword, that with it he should smite the nations: and he shall rule them with a rod of iron…” (KJV)
Här beskrivs hur Kristus stiger ner vid Armageddon, krossar fienderna och tar konungsligt herravälde. Orden ”rule with a rod of iron” är centrala: de visar att hans rike blir en disciplinär, rättfärdig regering, inte en värld av anarki.
Upp 20:1–6, det mest explicita stället om tusenårsriket. Här nämns uttrycket “a thousand years” sex gånger. VI läser:
“And I saw an angel come down from heaven, having the key of the bottomless pit and a great chain in his hand. And he laid hold on the dragon, that old serpent, which is the Devil, and Satan, and bound him a thousand years…” (vv. 1–2 KJV)
Djävulen binds i avgrunden för 1000 år, så att han inte kan bedra folken. Därefter:
“And I saw thrones, and they sat upon them, and judgment was given unto them… and they lived and reigned with Christ a thousand years.” (v. 4 KJV)
De heliga som inte tillbad vilddjuret regerar med Kristus under denna tid. Detta är en bokstavlig period på 1000 år, inte en symbol. Vi understryker att det upprepade uttrycket gör att ingen kan andligt ”förvandla” detta till något annat.
Lukas 1: Messias ska regera från Davids tron
Vi vill också påminna oss om vad ängeln Gabriel talade till Maria i Luk 1:31–33:
“And, behold, thou shalt conceive in thy womb, and bring forth a son, and shalt call his name JESUS. He shall be great, and shall be called the Son of the Highest: and the Lord God shall give unto him the throne of his father David: And he shall reign over the house of Jacob for ever; and of his kingdom there shall be no end.” (KJV)
Här ser vi att Davids tron i Jerusalem är knuten till Jesus. Hans rike har ingen ände, men den jordiska fasen omfattar tusen år. Poäng: Detta är inte symbolik – det är ett konkret löfte om Israels Messias som regerar över sitt folk.
Uppenbarelseboken 12: Nationen Israel föder Messias
I Upp 12 beskrivs kvinnan (Israel) som föder ett barn:
“And she brought forth a man child, who was to rule all nations with a rod of iron: and her child was caught up unto God, and to his throne.” (v. 5 KJV)
Detta syftar på Kristus, som först kom i ödmjukhet, sedan blev upptagen till Fadern, och en dag återvänder för att regera med järnspira. Det knyter samman GT-profetiorna med NT:s uppenbarelse.
Uppenbarelseboken 5: Friköpta som kungar och präster
I Upp 5:9–10 sjunger de återlösta:
“Thou art worthy… for thou wast slain, and hast redeemed us to God by thy blood out of every kindred, and tongue, and people, and nation; And hast made us unto our God kings and priests: and we shall reign on the earth.” (KJV)
Här framträder församlingens roll i riket: de troende regerar på jorden med Kristus. Breaker understryker kontrasten mot gnostiska eller allegoriska tolkningar som försöker flytta riket till ”hjärtat” eller ”enbart himlen”. Texten är tydlig: regerandet sker på jorden.
Matteus 25: Riket bereds
I Matt 25:31–34 säger Jesus:
“When the Son of man shall come in his glory, and all the holy angels with him, then shall he sit upon the throne of his glory… Then shall the King say unto them on his right hand, Come, ye blessed of my Father, inherit the kingdom prepared for you from the foundation of the world.” (KJV)
Här handlar det om dom över nationerna efter Kristi återkomst. De rättfärdiga får gå in i riket på jorden, medan de orättfärdiga går bort i straff.
Matteus 19: Apostlarnas regerande
Matt 19:28:
“Verily I say unto you, That ye which have followed me, in the regeneration when the Son of man shall sit in the throne of his glory, ye also shall sit upon twelve thrones, judging the twelve tribes of Israel.” (KJV)
Detta gäller apostlarna bokstavligt. De ska ha domsmakt i riket. Detta bekräftar den judiska dimensionen: Israels tolv stammar ska vara representerade, och Messias regerar i Sion.
1 Korinthierbrevet 15: Kristi regerande och slutet
1 Kor 15:24–25:
“Then cometh the end, when he shall have delivered up the kingdom to God, even the Father… For he must reign, till he hath put all enemies under his feet.” (KJV)
Kristus regerar först under tusenårsriket, lägger alla fiender under sina fötter, och överlämnar sedan riket till Fadern. Detta visar den tidsmässiga ordningen: 1000 år → slutdom → evigheten i den nya himlen och jorden.
Övergång till nästa avsnitt
Vi har nu sett hur Nya testamentet upprepar och bekräftar Gamla testamentets profetior:
- Jesus regerar från Davids tron i Jerusalem.
- Riket är bokstavligt tusen år långt.
- De heliga regerar med Kristus.
- Satan är bunden.
- Israel har en central roll.
I DEL 3 fortsätter vi med att beskriva vad som kännetecknar själva tusenårsriket: villkor, frid, rättvisa, skapelsens förvandling, samt de praktiska detaljerna om hur livet kommer att vara under denna tid.
DEL 3 – Livet och villkoren i riket
Rättfärdig regering och Kristi lag
Vi börjar med att betona att tusenårsriket kommer att kännetecknas av rättfärdighet. Jesus Kristus kommer att regera med ”a rod of iron” (Upp 19:15; 12:5), vilket innebär att hans styre är absolut, rättvist och orubbligt. Synd tolereras inte längre. Dom faller snabbt och rättvist, till skillnad från den nuvarande tidsåldern där synd ofta tycks passera ostraffad.
Jesaja profeterade om detta i Jes 11:4–5:
“But with righteousness shall he judge the poor, and reprove with equity for the meek of the earth: and he shall smite the earth with the rod of his mouth, and with the breath of his lips shall he slay the wicked. And righteousness shall be the girdle of his loins, and faithfulness the girdle of his reins.” (KJV)
Det blir en tid då rättfärdighet och trofasthet är själva grunden för samhällsordningen.
En rättfärdig teokrati – en “välvillig diktatur” under Kristus
Tusenårsriket är en teokrati där Jesus Kristus regerar som enda suverän. Han “shall rule them with a rod of iron” (Upp 19:15; jfr 12:5, KJV), vilket betyder absolut, oförvitlig och rättfärdig myndighet. Hans styre är starkt, men alltid heligt och rättvist.
Mänskliga styrelseskick har däremot alltid sina brister. Mänsklig historia visar ett återkommande mönster: ofta börjar ett samhälle med att man samlas kring ett set av regler eller lagar – detta är själva grunden för en republik. Tanken är sund: lagar ska hålla ordning och ge rättvisa, oberoende av vem som styr. Så länge lagarna är goda och följs, fungerar detta väl.
Men med tiden sker något. Människor träder in och börjar förändra lagarna, böja dem och tolka dem efter egen vinning. Då säger folket: ”Vi vill ha mer inflytande.” Och ovanpå republiken byggs en demokrati, där lagar och regler ständigt ändras efter tidens anda och majoritetens vilja. Det som en gång var stabilt blir flytande.
Till slut leder detta till korruption. Människans ofullkomlighet visar sig, och folket börjar ropa efter en stark ledare som kan ”ställa allt till rätta”. Då uppstår en diktator eller kung, som ges full makt att förändra, styra och kontrollera. Men eftersom människan är en syndare, blir även dessa diktaturer snart förtryckande, orättvisa och brutala. Så ser cykeln ut: republik → demokrati → diktatur, och alltid faller de därför att människan är bristfällig.
Men i tusenårsriket bryts detta mönster. Där regerar Kristus själv. Han är syndfri (Hebr 4:15), Han är sanningen (Joh 14:6) och kan inte korrumperas. Därför kan Han bära absolut makt utan missbruk. Hans styre blir en ”välvillig diktatur” – inte grym eller förtryckande, utan en perfekt teokrati där Guds lag är orubblig, rättvisan är ren och friden äkta.
För första gången i världshistorien får jorden en allsmäktig härskare som är helt rättvis, god och trofast. Kristus regerar med järnspira, men Hans styre blir till välsignelse för alla som lever under det. Han skyddar de svaga, bestraffar det onda och upprätthåller sann frid. Samtidigt delegerar Han myndighet: de heliga regerar med Honom (Upp 5:10), och apostlarna sitter på tolv troner och dömer Israels tolv stammar (Matt 19:28). Resultatet blir en stark men rättvis ordning där lag, rätt och barmhärtighet sammanfaller under den perfekte Konungen.
Frid i skapelsen
Ett av de mest kända kännetecknen är harmonin i naturen. Jesaja beskriver detta i Jes 11:6–9:
“The wolf also shall dwell with the lamb, and the leopard shall lie down with the kid… and a little child shall lead them. And the cow and the bear shall feed; their young ones shall lie down together: and the lion shall eat straw like the ox… They shall not hurt nor destroy in all my holy mountain: for the earth shall be full of the knowledge of the LORD, as the waters cover the sea.” (KJV)
Detta är en dramatisk skillnad mot den nuvarande ordning. Djurriket förändras: rovdjur blir fredliga, och även små barn kan tryggt leka bland dem.
Förlängd livslängd
Jes 65:20 visar att människor kommer att leva mycket längre:
“There shall be no more thence an infant of days, nor an old man that hath not filled his days: for the child shall die an hundred years old…” (KJV)
Här framgår att döden inte helt avskaffas (den sker först i evigheten, Upp 21:4), men livslängden blir kraftigt förlängd. Att dö vid 100 år betraktas som att dö ung.
Jorden förvandlas
Jesaja 35 beskriver hur öknen blomstrar:
“The wilderness and the solitary place shall be glad for them; and the desert shall rejoice, and blossom as the rose.” (v. 1 KJV)
Miljöförhållandena förändras; naturen återställs i stort till något som liknar Eden. Detta blir också en tid av överflöd och frid i skapelsen.
Kristus regerar från Jerusalem
Geografisk centrum för detta rike är Jerusalem. Profetiorna i GT och NT säger samstämmigt att Jesus ska regera från Davids tron i Sion (Jes 2:2–4; Mi 4:2). Alla nationer ska komma dit för att höra Herrens undervisning:
“For out of Zion shall go forth the law, and the word of the LORD from Jerusalem.” (Jes 2:3, KJV)
Det blir alltså en världshuvudstad där rättvisa och fred utgår från Kristus själv.
Nationernas underordnande
I tusenårsriket kommer nationerna fortfarande att existera, men de måste underordna sig Kristus. De som inte gör det får snabbt känna av hans järnspira. Sak 14:16–19 visar att nationerna är skyldiga att fira lövhyddohögtiden i Jerusalem varje år; de som vägrar får inget regn.
Detta är en påminnelse om att även i tusenårsriket, trots friden, kommer människor fortfarande ha en syndig natur. Djävulen är bunden, men hjärtats syndighet finns kvar. Därför behövs den starka regeringen.
Sammanfattning av villkoren
- Kristus regerar med järnspira.
- En välvillig diktatur under Konungen.
- Rättfärdighet och frid råder.
- Skapelsen förvandlas – harmoni mellan djur och människor.
- Livet förlängs – människor lever långt längre.
- Jerusalem blir centrum för hela världen.
- Nationerna måste underordna sig och komma för att tillbe.
Övergång till nästa del
Om detta är den allmänna kännetecknen av tusenårsriket, så handlar nästa avsnitt om vilka som faktiskt går in i riket, vilka som regerar där, och hur ordningen mellan olika grupper av människor och troende är.
DEL 4 – Vilka går in i riket? Grupperna i tusenårsriket
De överlevande från vedermödan
Matt 25:31–46. När Kristus kommer tillbaka sätter han sig på sin tron, och alla folk samlas inför honom. Där sker får- och getternas dom. De rättfärdiga (”fåren”) får höra:
“Come, ye blessed of my Father, inherit the kingdom prepared for you from the foundation of the world.” (v. 34 KJV)
De orättfärdiga (”getterna”) går bort i evigt straff. Slutsats: de som överlever vedermödan och är rättfärdiga går in levande i tusenårsriket i sina jordiska kroppar.
Israel – den bevarade kvarlevan
Inte att förglömma Israel som har en central plats. Under vedermödan upplever de ”Jakobs nöd” (Jer 30:7), men en kvarleva blir frälst (Rom 11:26). Dessa judar går in i riket och får uppleva de löften som GT profeterade: land, välsignelser och Messias’ regerande från Davids tron.
De martyrer som avrättats under vedermödan
I Upp 20:4 ser Johannes:
“…and I saw the souls of them that were beheaded for the witness of Jesus, and for the word of God, and which had not worshipped the beast… and they lived and reigned with Christ a thousand years.” (KJV)
Dessa martyrer får uppstå och regera med Kristus. Det betyder att de som dog under vedermödan på grund av sin tro inte missar riket, utan får del i det genom uppståndelsen.
Kyrkan (de heliga) – den uppryckta bruden
Församlingen, som blev uppryckt före vedermödan (1 Tess 4:16–17), kommer tillbaka med Kristus i härlighet (Upp 19:14) och regerar med honom. Som vi såg i Upp 5:10:
“…and hast made us unto our God kings and priests: and we shall reign on the earth.” (KJV)
Det innebär att kyrkan inte är passiv i himlen, utan aktivt regerar med Kristus på jorden under tusenårsriket.
De olika gruppernas roller
Dessa är de olika grupperna:
- De överlevande nationerna – går in levande i sina kroppar, förökar sig och fyller jorden under tusenårsriket.
- Israel – kvarlevan blir frälst, samlas i sitt land, och Messias regerar över dem och nationerna.
- Martyrerna – uppstår och regerar med Kristus.
- Kyrkan – återvänder med Kristus och regerar som kungar och präster.
Detta visar den mångfaldiga strukturen i riket. Det är inte bara är en grupp som existerar då, utan flera som samverkar under Kristi direkta styre.
Om människans syndanatur
Även om riket präglas av rättfärdighet och frid, finns fortfarande människans syndanatur kvar hos dem som gick in levande i riket. De får barn och nya generationer växer upp. Dessa människor måste också välja om de vill underordna sig Kristus eller inte. Djävulen är bunden, men hjärtat är fortfarande bedrägligt (Jer 17:9).
Det förklarar varför det vid slutet av de tusen åren blir en sista revolt när Satan släpps lös en kort tid (Upp 20:7–9).
Övergång till nästa del
Efter att ha vi nu klargjort vilka som går in i riket, går vi vidare i nästa del till att beskriva hur riket avslutas: vad som händer när de tusen åren är slut, Satans frigivning, den slutliga domen och övergången till evigheten.
DEL 5 – Rikets avslutning och övergång till evigheten
Satans frigivning efter tusen år
Uppenbarelseboken 20 visar tydligt att Satans bundenhet var tidsbegränsad.
“And when the thousand years are expired, Satan shall be loosed out of his prison, And shall go out to deceive the nations which are in the four quarters of the earth, Gog and Magog, to gather them together to battle: the number of whom is as the sand of the sea.” (Upp 20:7–8 KJV)
Detta sker efter den tusenåriga perioden. Satan släpps lös en kort tid för att pröva de människor som fötts under riket. Trots att de levt i fred och rättfärdighet under Kristi direkta regering, kommer många att följa honom i uppror. Detta visar hur djupt synden sitter i människohjärtat – även utan Djävulens frestelser under tusen år fanns upproriskheten kvar.
Den sista revolten
När Satan frigörs samlar han nationerna – symboliskt kallade ”Gog och Magog” – till strid mot de heliga och den älskade staden, Jerusalem.
“And they went up on the breadth of the earth, and compassed the camp of the saints about, and the beloved city: and fire came down from God out of heaven, and devoured them.” (Upp 20:9 KJV)
Detta blir en kort och slutgiltig revolt. Det blir ingen lång strid som Armageddon; Gud själv ingriper direkt och förtär upprorsmakarna.
Djävulens slutliga öde
Efter denna revolt kommer Djävulens slutgiltiga dom:
“And the devil that deceived them was cast into the lake of fire and brimstone, where the beast and the false prophet are, and shall be tormented day and night for ever and ever.” (Upp 20:10 KJV)
Här ser vi att Antikrist (vilddjuret) och den falske profeten redan hade kastats dit vid Kristi återkomst (Upp 19:20). Nu förenas Satan med dem i samma eviga straff. Detta är slutet för Djävulen – ingen mer prövotid, ingen ny revolt, utan evig plåga.
Den stora vita tronen
Efter detta beskriver Johannes nästa syn:
“And I saw a great white throne, and him that sat on it, from whose face the earth and the heaven fled away; and there was found no place for them.” (Upp 20:11 KJV)
Detta är den stora vita tronen, en domstol som gäller de ogudaktiga genom alla tider. Jorden och himlen flyr bort – skapelsen upplöses inför denna slutliga dom.
De dödas uppståndelse och domen
Texten fortsätter:
“And I saw the dead, small and great, stand before God; and the books were opened: and another book was opened, which is the book of life: and the dead were judged out of those things which were written in the books, according to their works.” (Upp 20:12 KJV)
Här står alla de döda som inte hade del i den första uppståndelsen (den rättfärdigas uppståndelse). De får nu uppstå inför domen. Böckerna öppnas – Guds register över gärningar – och domen sker efter vad de har gjort.
“And whosoever was not found written in the book of life was cast into the lake of fire.” (Upp 20:15 KJV)
Detta är en rättvis dom. Ingen kan undkomma. De som inte har sitt namn i livets bok går till samma slutdestination som Djävulen och hans tjänare – den eviga eldsjön.
Övergången till evigheten
När denna dom är avslutad börjar nästa fas: den nya himlen och den nya jorden. Detta är ämnet för nästa föreläsning (”Del 7”). Där kommer han att utveckla hur Gud skapar allt nytt, där döden inte mer ska finnas och Herren själv är sitt folks ljus.
Den tydliga ordningen:
- Kristi återkomst → riket upprättas.
- Satan binds → tusen år av fred och rättfärdighet.
- Satan släpps lös → sista revolt.
- Gud ingriper → revoltens slut.
- Satan kastas i eldsjön.
- Den stora vita tronen → domen över de ogudaktiga.
- Övergången till evigheten.
Avslutning och inbjudan
Om du kommer till Jesus Kristus kan du bli frälst. Evangeliet är klart uttryckt i 1 Korinthierbrevet 15:1–4:
“…that Christ died for our sins according to the scriptures; And that he was buried, and that he rose again the third day according to the scriptures.” (KJV)
Detta är själva grunden för vår tro. Om du litar och förtröstar på Jesus Kristus och det Han har gjort för dig – Hans död, begravning och uppståndelse, och sätter din fulla tillit till Hans utgjutna blod – då är du frälst. Du får följa med vid uppryckandet, återvända med Honom vid Harmageddon och regera med Honom i tusen år i Hans rike.
Men om du förkastar Jesus Kristus och uppryckandet sker, då blir du kvar här. Du kommer att möta Antikrist och hans system, och tvingas ta hans märke. Skriften gör det tydligt: de som tar vilddjurets märke kommer att möta Guds vrede och den eviga domen. Det finns ingen väg undan.
Frälsningen erbjuds fritt genom Jesus Kristus. Du kan ta emot Honom som din Frälsare och få evigt liv, eller förkasta Honom och bli evigt separerad från Gud. Valet är ditt idag.