Detta är del 18 av modulen ”ÄNDENS TID” i vår bibelskola.
Inledning
Den här studien tar sin utgångspunkt i den fråga som ofta väcks bland kristna i de sista dagarna: Är den kommande vedermödan en period på sju år eller endast tre och ett halvt år? Diskussionen är inte ny, men har blivit alltmer framträdande i vår tid. Vissa menar att vedermödan varar i sju år, utifrån Daniels sjuttionde vecka. Andra påstår att den endast omfattar tre och ett halvt år, och ytterligare andra menar att församlingen måste gå igenom halva eller hela perioden innan uppryckandet sker.
Vi inleder undervisningen med att påminna om vad han tidigare gått igenom i en serie om Israel och de sista dagarna: Israel and the Last Days, Israel and the Jubilee och Israel and Daniel’s 70th Week. Dessa studier lade grunden till förståelsen att Gud inte är färdig med Israel, utan har en särskild plan för sitt folk, som måste fullbordas. Profetian om Daniels sjuttio veckor är central i detta sammanhang.
Daniels sjuttionde vecka
I Daniel kapitel 9 finner vi en profetia om sjuttio veckor, där varje vecka representerar sju år. Sextionio av dessa veckor, det vill säga 483 år, har redan uppfyllts. Kvar återstår en sista vecka – en sjua av år, alltså sju år.Denna sista vecka är framtida och utgör själva vedermödan. Denna förståelse har varit grundläggande för bibeltroende kristna i generationer.
Det är just denna sista vecka som utgör stridsfrågan: Är det verkligen fråga om sju hela år av vedermöda, eller endast den sista halvan på tre och ett halvt år som kallas den stora vedermödan? Vi understryker att vi måste hålla oss till Bibeln, och han inleder därför med orden i Titus 1:9–10 (KJV):
”Holding fast the faithful word as he hath been taught, that he may be able by sound doctrine both to exhort and to convince the gainsayers. For there are many unruly and vain talkers and deceivers, specially they of the circumcision.”
Vi uppmanas alltså att hålla fast vid det som har blivit oss överlämnat i Guds ord, eftersom många i de sista dagarna vill bedra och sprida falsk lära.
Det pre-tribulationistiska perspektivet
Här redogör först för det vi själv har lärt oss, både genom bibelstudier och i bibelskola, samt genom klassiska verk såsom Clarence Larkins Dispensational Truth. Den traditionella och bibeltrogna uppfattningen har alltid varit den pre-tribulationistiska synen:
- Först sker uppryckandet av församlingen.
- Därefter börjar vedermödan på sju år.
- Efter denna period följer Armageddon och Kristi återkomst i härlighet.
Larkin tecknar Daniels sjuttionde vecka som en hel sjuårsperiod, uppdelad i två halvor om tre och ett halvt år vardera, där uppryckandet sker innan denna vecka inleds. Detta var inte kontroversiellt i äldre tider – de flesta bibeltroende accepterade pre-trib-läran.
Det är först i de senaste decennierna som allt fler börjat ifrågasätta denna syn. Nya röster för fram alternativa modeller: mid-trib (uppryckande mitt i vedermödan), pre-wrath (strax innan Guds vredesdomar utgjuts) eller till och med post-trib (efter hela vedermödan).
Men varför vidhåller vi synen på en sjuårig vedermöda efter uppryckandet? Vi anger här flera bibliska grunder:
- Daniels profetia visar tydligt att en sista vecka återstår (Dan 9:24–27).
- Jeremia 30:7 (KJV): “Alas! for that day is great, so that none is like it: it is even the time of Jacob’s trouble; but he shall be saved out of it.” – Vedermödan är uttryckligen Jakobs, alltså Israels, tid av nöd, inte församlingens.
- 2 Thessalonians 2:1–4 pekar på att församlingen samlas till Kristus före Antikrist uppenbaras och sätter sig i templet.
- Uppenbarelseboken beskriver tydligt två perioder om vardera 42 månader (tre och ett halvt år), vilket sammantaget blir sju år.
Paulus undervisning i 2 Thessalonikerbrevet
2 Thessalonians 2:1–4 (KJV):
”Now we beseech you, brethren, by the coming of our Lord Jesus Christ, and by our gathering together unto him, That ye be not soon shaken in mind, or be troubled, neither by spirit, nor by word, nor by letter as from us, as that the day of Christ is at hand. Let no man deceive you by any means: for that day shall not come, except there come a falling away first, and that man of sin be revealed, the son of perdition; Who opposeth and exalteth himself above all that is called God, or that is worshipped; so that he as God sitteth in the temple of God, shewing himself that he is God.”
Paulus varnar här de troende att inte låta sig förvirras av falska brev eller läror som hävdar att “Herrens dag” redan är inne. Två saker måste först ske:
- Ett falling away – ett avfall från sanningen.
- Att “man of sin” (syndens människa) uppenbaras, som senare också kallas “the son of perdition”.
Dessa två titlar antyder två faser av Antikrists verksamhet:
- Första tre och ett halvt åren: man of sin – den mänskliga ledaren.
- Sista tre och ett halvt åren: son of perdition – efter att han får ett dödligt sår och uppstår, blir han fullständigt besatt av Satan.
Detta visar att perioden omfattar sju år totalt: tre och ett halvt år under “man of sin” och tre och ett halvt år under “son of perdition”.
Dessutom kräver texten att ett tempel i Jerusalem måste återuppbyggas, eftersom Antikrist skall sätta sig i templet och utropa sig själv som Gud. Detta kan endast ske i samband med Daniels sjuttionde vecka.
Uppenbarelsebokens vittnesbörd
Uppenbarelseboken ger detaljerad tidsangivelse:
- Revelation 11:2 (KJV): “But the court which is without the temple leave out, and measure it not; for it is given unto the Gentiles: and the holy city shall they tread under foot forty and two months.”
Här sägs att Jerusalem skall trampas under fötterna i fyrtiotvå månader, alltså tre och ett halvt år. Detta sker i samband med Antikrists maktövertagande och innebär att templet måste stå färdigt under denna tid.
- Revelation 13:5 (KJV): “And there was given unto him a mouth speaking great things and blasphemies; and power was given unto him to continue forty and two months.”
Antikrist får makt att fortsätta under fyrtiotvå månader. Ordet continue: att fortsätta förutsätter att han redan var verksam före denna tid. Det innebär att han regerar under hela perioden, men på två olika sätt – först som man of sin och sedan som son of perdition.
Sammanlagt blir detta två halvor på tre och ett halvt år vardera, alltså sju år.
Apostasi och den sista tidens förvirring
Denna tydliga pre-tribulationistiska och sjuåriga förståelse var självklar för Paulus och för den tidiga kyrkan. Han varnar för att när människor i dag förnekar detta och påstår att församlingen alltid haft fel, så är det i själva verket ett uttryck för den avfall (falling away) som Paulus själv profeterade om.
De som hävdar att pre-trib och sju år är moderna läror, födda på 1800-talet, förbiser både Bibelns vittnesbörd och de tidiga kyrkofädernas ord. Vi kan bara se det som en apostasi, där man lämnar den ursprungliga tron som församlingen höll fast vid.
Kyrkohistoriska vittnesbörd
Många i dag påstår att läran om en sjuårig vedermöda och ett pre-tribulations-uppryckande inte existerade förrän på 1800-talet, då John Nelson Darby började undervisa om det. Men detta är en historieförfalskning. Vi kan citera flera tidiga kyrkofäder och historiska källor som visar att tanken på en uppryckning före vedermödan och en sjuårig period av prövning var känd långt innan Darby.
Ephraim Syrern
Ett av de tydligaste citaten kommer från Ephraim Syrern (ca 306–373 e.Kr.), som sade:
“For all the saints and Elect of God are gathered, prior to the tribulation that is to come, and are taken to the Lord, lest they see the confusion that is to overwhelm the world because of our sins.”
Detta är en tydlig formulering om att de heliga samlas till Herren innan vedermödan bryter ut. Detta visar att tanken på en pre-trib syn fanns redan på 300-talet.
Andra tidiga röster
Även andra tidiga kyrkolärare som hade liknande förväntningar om vedermödans sju år och de heligas räddning innan dess. Även om vissa uttryckte sig mer otydligt eller symboliskt, visar citaten att läran inte var något “nytt” påfund.
Kyrkohistoriska mönster
Kyrkohistorien ofta är fylld av röster som försvinner i mängden eftersom de inte blivit “auktoritativa” i den katolska traditionen. De sanna bibeltroende kristna var ofta de som stod utanför de stora kyrkliga systemen, och därför blev deras skrifter mindre bevarade. Men när man undersöker de fragment som finns, framträder ändå bilden av en levande förväntan: Jesus kommer innan vredestiden, och vedermödan kommer att vara en period på sju år, precis som Daniel förutsade.
Läran om vedermödans längd
Daniels profetia (9:27) redan under tidig kristen tid var grunden för förståelsen av en sjua av år. De fyrtiotvå månaderna i Uppenbarelseboken (11:2 och 13:5) tolkades i linje med detta, som två halvor på tre och ett halvt år. Att någon skulle tolka det som endast en tre och ett halvt år lång vedermöda var främmande i den historiska kontexten.
Sammanfattning av de tidiga vittnesbörden
Dessa tidiga källor är därför viktiga att känna till, eftersom de kullkastar påståendet att pre-trib och en sjuårig vedermöda är moderna läror. Tvärtom finns de som en del av församlingens tro redan i den tidiga kyrkan. Det stärker argumentet att vi inte står på en ny uppenbarelse, utan snarare på det samma grundläggande hopp som de första kristna bekände sig till: att Herren skulle hämta sina egna innan vredens tid kommer över världen.
Vad betyder ordet “tribulation”?
Många missförstånd uppstår när människor inte noggrant definierar begreppen. Ordet tribulation betyder i Bibeln i första hand nöd, förföljelse och prövning. Jesus sade själv:
John 16:33 (KJV): “In the world ye shall have tribulation: but be of good cheer; I have overcome the world.”
Här är det tydligt att tribulation inte nödvändigtvis är identisk med den framtida stora vedermödan. Alla kristna genom tiderna har fått lida prövningar och svårigheter.
Men när Bibeln talar om “the tribulation” eller “the great tribulation”, då handlar det om den specifika period som Gud förutsagt – Daniels sjuttionde vecka, de sista sju åren före Kristi återkomst.
Skillnaden mellan vedermöda och Guds vrede
Det är också avgörande att förstå skillnaden mellan tribulation (vedermöda) och the wrath of God (Guds vrede).
- Tribulation = människors och Satans förföljelse mot de heliga och mot Israel.
- Wrath = Guds domar utgjutna över en ogudaktig värld.
Vi har flera nyckelverser:
- 1 Thessalonians 5:9 (KJV): “For God hath not appointed us to wrath, but to obtain salvation by our Lord Jesus Christ.”
- Romans 5:9 (KJV): “Much more then, being now justified by his blood, we shall be saved from wrath through him.”
Dessa verser visar att församlingen inte är bestämd till att gå igenom Guds vrede. Kristus frälser oss från vreden. Därför kan inte församlingen vara på jorden när vredesskålarna utgjuts i Uppenbarelseboken.
De som blandar ihop vedermödan och vredesdomen ofta landar i en pre-wrath-position, men att detta inte är bibliskt konsekvent. Bibeln skiljer tydligt mellan dessa två.
Uppdelningen av vedermödan
Uppenbarelsebokens tydliga tidsramar:
- 42 månader (3,5 år)
- 1 260 dagar (3,5 år)
- “time, times, and half a time” (Dan 7:25; Rev 12:14)
Alla dessa uttryck pekar på en period på tre och ett halvt år, men eftersom den förekommer två gånger blir det sammanlagt sju år.
Vi säger: Om man förnekar sjuårsperioden och säger att vedermödan bara är tre och ett halvt år, då måste man bortförklara hälften av dessa texter. Men det går inte utan att gå emot själva Bibelns ord.
Vedermödan är Jakobs nöd, inte församlingens
Slutligen påminner han om Jeremiah 30:7 (KJV):
“Alas! for that day is great, so that none is like it: it is even the time of Jacob’s trouble; but he shall be saved out of it.”
Vedermödan är uttryckligen Jakobs (Israels) tid av nöd. Den gäller inte församlingen. Detta bekräftar varför vi inte kan blanda ihop de två och tro att kyrkan ska gå igenom denna period.
Uppenbarelsebokens struktur
Uppenbarelseboken är den bok i Bibeln som mest detaljerat beskriver vedermödan. Den är tydligt uppdelad i olika sektioner, och när vi läser den kronologiskt ser vi hur hela den sista veckan utspelar sig.
Kapitel 1–3: Kyrkans tidsålder
De inledande kapitlen behandlar församlingen, “the seven churches which are in Asia” (Rev 1:4). Dessa brev representerar inte bara verkliga historiska församlingar, utan också hela kyrkohistorien fram till ändens tid.
Kapitel 4: Uppryckandet
Sedan sker något märkligt i början av kapitel 4. Johannes säger:
Revelation 4:1 (KJV): “After this I looked, and, behold, a door was opened in heaven: and the first voice which I heard was as it were of a trumpet talking with me; which said, Come up hither, and I will shew thee things which must be hereafter.”
Här hör Johannes en röst “som en basun” som säger “Come up hither”. Detta är en tydlig bild av uppryckandet, då församlingen tas upp till himlen innan vedermödan börjar.
Kapitel 4–5: I himlen
I kapitel 4–5 ser vi himlens tronrum, de 24 äldste, och Lammet som är värdigt att ta bokrullen. Församlingen är redan i himlen vid denna tidpunkt och prisar Lammet.
Kapitel 6–19: Vedermödan
Från och med kapitel 6 börjar vedermödan, som varar ända till kapitel 19. Här öppnas de sju sigillen, basunerna ljuder och vredesskålarna hälls ut. Vi ser domar, plågor och Antikrists makt på jorden.
Det är också här vi finner de tydliga tidsangivelserna på 42 månader och 1 260 dagar, vilket upprepas två gånger – sammanlagt sju år.
Kapitel 19: Kristi återkomst
I kapitel 19 återvänder Jesus Kristus med himlens härskaror för att krossa Antikrist och hans arméer i Harmageddon. Då sker också the marriage supper of the Lamb.
Kapitel 20–22: Det tusenåriga riket och evigheten
Efter Kristi återkomst följer tusenårsriket och slutligen evigheten i den nya himlen och den nya jorden.
Varför detta är viktigt
Vi poängterar att hela denna struktur bekräftar den klassiska, pre-tribulationistiska tolkningen:
- Församlingen (kap 1–3)
- Uppryckandet (kap 4:1)
- Vedermödan i sju år (kap 6–19)
- Kristi återkomst (kap 19)
De som vill förneka den sjuåriga perioden måste bortförklara stora delar av Uppenbarelseboken. Men när vi låter texten tala, är mönstret klart.
En varning mot förvirring
Hur många i dag omtolkar Uppenbarelseboken för att passa egna teologiska system. Men Bibeln är tydlig i sin uppdelning. Om man håller sig till den, ser man klart att uppryckandet kommer före vedermödan och att vedermödan omfattar sju år.
Jesu undervisning i evangelierna
Jesu egna ord i Matteus 24, där Herren beskriver vedermödans tecken. Detta kapitel är en central text, ofta kallad Olivet discourse, eftersom Jesus talade det på Olivberget.
Början på vedermödan
Jesus säger:
Matthew 24:4–8 (KJV):
“And Jesus answered and said unto them, Take heed that no man deceive you. For many shall come in my name, saying, I am Christ; and shall deceive many. And ye shall hear of wars and rumours of wars: see that ye be not troubled: for all these things must come to pass, but the end is not yet. For nation shall rise against nation, and kingdom against kingdom: and there shall be famines, and pestilences, and earthquakes, in divers places. All these are the beginning of sorrows.”
Här beskriver Jesus händelserna i början av vedermödan. Dessa kallas “the beginning of sorrows” – början på födslovåndorna. Det är exakt detta som motsvarar de första sigillen i Uppenbarelseboken 6: falska messiasgestalter, krig, hungersnöd, pest och jordbävningar.
Mittpunkten
Senare i kapitlet talar Jesus om något avgörande:
Matthew 24:15–16 (KJV):
“When ye therefore shall see the abomination of desolation, spoken of by Daniel the prophet, stand in the holy place, (whoso readeth, let him understand:) Then let them which be in Judaea flee into the mountains.”
Här hänvisar Jesus direkt till Daniel 9:27 – “förödelsens styggelse”. Detta sker mitt i de sju åren, när Antikrist sätter sig i templet och utropar sig själv som Gud. Jesus markerar denna händelse som en avgörande vändpunkt.
Den stora vedermödan
Efter denna händelse säger Jesus:
Matthew 24:21 (KJV):
“For then shall be great tribulation, such as was not since the beginning of the world to this time, no, nor ever shall be.”
Här ser vi att hela perioden är sju år, men att den sista halvan är så fruktansvärd att Jesus kallar den “great tribulation”. Det bekräftar skillnaden mellan vedermödans två halvor:
- Första halvan (3,5 år): början på sorgerna.
- Andra halvan (3,5 år): den stora vedermödan.
Jesu ord harmonierar med Uppenbarelseboken
Detta är helt i linje med Uppenbarelseboken:
- Kapitel 6–9 = början på sorgerna.
- Kapitel 13 och framåt = den stora vedermödan, när Antikrist uppenbaras fullt ut.
Jesus bekräftar alltså själv Daniels profetia om sjuttio veckor och gör klart att vedermödan är en sjuårsperiod uppdelad i två delar.
Församlingen i evangelierna
Matteus 24 inte är riktat till församlingen, utan till Israel. Jesus talar till judarna, om Jerusalem och templet. När han säger “let them which be in Judaea flee into the mountains”, är det tydligt att detta inte gäller församlingen – utan judar i Israel under vedermödan.
Det är därför viktigt att inte blanda ihop evangeliernas undervisning till Israel med Paulus undervisning till församlingen. Men när vi läser Matteus 24 tillsammans med Daniel och Uppenbarelseboken, ser vi tydligt bekräftat att vedermödan är sju år.
Invändningar mot synen på sju år
Många i dag påstår att vedermödan inte kan vara sju år, utan endast tre och ett halvt. Han tar upp några av deras vanligaste argument och visar varför de inte håller när man prövar dem mot Bibeln.
Invändning 1: Jesus nämner bara “great tribulation”
Vissa säger: “Jesus talade bara om the great tribulation i Matteus 24:21, alltså är hela vedermödan tre och ett halvt år.”
Vi svarar: Detta är ett missförstånd. Jesus talade först om “the beginning of sorrows” (Matt 24:8) och sedan om “great tribulation” (Matt 24:21). Vi gör tydlig skillnad mellan två olika perioder. Att den ena kallas “great tribulation” utesluter inte den första. Snarare bekräftar det att hela perioden är sju år, men att den andra hälften är värre.
Invändning 2: Uppenbarelseboken nämner bara 42 månader
Andra säger: “Uppenbarelseboken nämner bara 42 månader, alltså måste hela vedermödan vara tre och ett halvt år.”
Vi visar att detta är fel. Uppenbarelseboken nämner två olika perioder på 42 månader/1 260 dagar. Antikrist får makt i 42 månader (Rev 13:5), och Jerusalem trampas ned av hedningarna i 42 månader (Rev 11:2). Tillsammans blir detta sju år. Man kan inte bara räkna den ena halvan och ignorera den andra.
Invändning 3: Paulus talar bara om Antikrist i templet
En del säger att Paulus bara nämner Antikrists uppenbarelse i templet (2 Thess 2:4), och det sker mitt i veckan, alltså skulle hela vedermödan börja där.
Vi förklarar: Nej, Paulus talar om två titlar – “man of sin” och “son of perdition”. Den första titeln gäller Antikrists första halva, då han ännu är en mänsklig ledare. Den andra gäller efter att han får sitt dödssår och blir helt besatt av Satan. Paulus bekräftar alltså att perioden är delad, inte att den bara är hälften så lång.
Invändning 4: Daniels 70:e vecka är redan uppfylld
Vissa kritiker säger att Daniels sjuttio veckor redan är uppfyllda, och att det därför inte finns någon framtida sjua av år.
Vi svarar: Detta är historiskt och teologiskt fel. Daniels profetia säger klart att efter 69 veckor (483 år) skulle Messias “cut off” (Dan 9:26). Sedan finns en paus, kyrkans tidsålder, innan den sista veckan börjar. Den sista veckan har ännu inte skett, eftersom profetian kräver ett förbund med “the prince that shall come” (Dan 9:27), vilket ännu inte inträffat. Därför återstår en sjua av år i framtiden.
Varför dessa invändningar blir farliga
Vi varnar för att de som förnekar den sjuåriga vedermödan ofta gör det för att i nästa steg säga att församlingen måste gå igenom vedermödan. Detta leder till förvirring och oro bland kristna. Men Paulus sade:
2 Thessalonians 2:2 (KJV): “That ye be not soon shaken in mind, or be troubled…”
Vi ska inte låta oss oroas av falska läror. Bibeln är tydlig: Daniels sista vecka är en sjua av år, uppdelad i två halvor, och församlingen kommer inte vara där.
Praktisk tillämpning och tröst för de troende
Efter att ha gått igenom alla bibelställen, historiska vittnesbörd och bemött invändningarna, vill vi påminna om varför denna fråga är så viktig. Det handlar inte bara om tidslinjer och profetiska detaljer, utan om vårt hopp i Kristus.
Vårt hopp: uppryckandet innan vredens tid
Vi betonar återigen: Vi som är frälsta genom Jesu Kristi blod är inte bestämda till vrede. Som Paulus skrev:
1 Thessalonians 5:9 (KJV): “For God hath not appointed us to wrath, but to obtain salvation by our Lord Jesus Christ.”
Församlingen väntar inte på Antikrist – vi väntar på Kristus. Vår saliga förhoppning är att bli uppryckta innan vedermödan börjar. Detta är den största trösten för Guds folk i en mörk tid.
En kallelse till vaksamhet
Vi varnar samtidigt: eftersom många falska läror sprids i de sista dagarna måste vi hålla oss nära Guds ord. Aposteln Paulus sade:
Titus 1:9 (KJV): “Holding fast the faithful word as he hath been taught, that he may be able by sound doctrine both to exhort and to convince the gainsayers.”
Det betyder att vi inte får kompromissa, utan troget hålla fast vid den undervisning vi tagit emot.
En kallelse till helighet och evangelisation
Att veta att uppryckandet kan ske när som helst borde driva oss till att leva heligt och rent inför Herren, samt att predika evangeliet för så många som möjligt innan tiden tar slut. Det är vår uppgift att vinna själar, undervisa och hålla fast vid sanningen.
Sammanfattning
- Bibeln är tydlig: vedermödan är sju år, baserat på Daniels sjuttionde vecka.
- Denna period är uppdelad i två halvor på tre och ett halvt år: början på sorgerna och den stora vedermödan.
- Församlingen är inte bestämd till vrede, utan rycks upp före denna tid.
- Historiska vittnesbörd från tidiga kyrkofäder bekräftar att denna syn inte är ny.
- De invändningar som riktas mot den sjuåriga vedermödan faller när de prövas mot Skriften.
Avslutande uppmaning
Vi avslutar med att rikta en direkt uppmaning till de troende:
Håll fast vid sanningen. Låt dig inte luras av de som förnekar uppryckandet eller som vill placera församlingen i vredens tid. Lev i väntan på Kristus, inte Antikrist.
2 Timothy 4:8 (KJV): “Henceforth there is laid up for me a crown of righteousness, which the Lord, the righteous judge, shall give me at that day: and not to me only, but unto all them also that love his appearing.”
Välsignelsen är alltså för alla som älskar Hans tillkommelse. Låt oss därför leva i den förväntan, med blicken fäst på himlen, redo att när som helst höra ropet: “Come up hither!”