När Jakob stod upp vid apostlamötet i Jerusalem och citerade Amos 9:11 i Apostlagärningarna 15:16 stod templet i Jerusalem fortfarande kvar. Varför talade han då om att ”Davids tabernakel” skulle återuppbyggas, när templets förstörelse inte skulle ske förrän år 70 e.Kr.? Svaret är att Jakob inte talade om Herodes tempel. Han pekade tillbaka på ett mycket äldre sammanbrott – Davids kungahus som hade fallit – och visade hur Gud lovat att resa upp det igen genom Messias. I Kristus har den sanna återupprättelsen börjat, och hedningarna inkluderas nu i Guds frälsningsplan.
I Apostlagärningarna 15:16 citerar Jakob Amos 9:11:
“Därefter vill jag vända tillbaka och åter bygga upp Davids förfallna hydda; ja, dess ruiner vill jag bygga upp igen och resa den på nytt.”
Frågan blir då: Varför använder Jakob denna profetia om templet i Jerusalem ännu inte hade blivit förstört (det skedde först år 70 e.Kr.)?
Här är några viktiga punkter att beakta:
Jakob talar inte om Herodes tempel i Jerusalem.
”Davids tabernakel” är ingen direkt hänvisning till det fysiska templet som stod i deras tid. Amos profeterade om Davids kungahus och rike, som hade ”fallit” långt tidigare. Det vill säga, den davidiska dynastin hade kollapsat när Juda fördes i fångenskap till Babylon.
Jakob tillämpar detta på återupprättelsen i Kristus.
Genom att citera Amos visar Jakob att Gud lovat att resa upp Davids fallna hus genom Messias. Jesus, Davids Son, är uppfyllelsen av denna profetia. I Honom byggs det sanna ”tabernaklet” upp – inte ett hus av sten, utan Guds folk under Kristi herravälde.
”Davids tabernakel” kopplas till hedningarnas inkludering.
Hela diskussionen i Apg 15 handlar om huruvida hedningar måste omskäras och hålla lagen för att bli frälsta. Jakob hänvisar till Amos för att bevisa att Gud alltid haft för avsikt att inkludera hedningarna i det återupprättade riket. Därför fortsätter han: “…för att alla andra människor ska söka Herren, ja, alla hedningar över vilka mitt namn har nämnts…” (Apg 15:17, Rom 15:8–9).
Templets förstörelse år 70 e.Kr. är inte poängen här.
Jakob förutsäger inte den händelsen. Han visar i stället med Skriften att frälsning och gemenskap med Gud inte längre är bundet till tempelsystemet eller Mose lag, utan genom Jesus Kristus.
Ur ett dispensationalistiskt perspektiv kan vi se.
Apostlagärningarna är en övergångsbok. Jakobs användning av Amos visar hur profetian om Israels rike och hedningarnas inkludering börjar ta form andligt, medan den fulla fysiska återupprättelsen av Israels rike fortfarande ligger i framtiden – i tusenårsriket.
Sammanfattningsvis: Jakob talar inte om förstörelsen av Herodes tempel år 70 e.Kr. Han visar att ”Davids tabernakel” (Davids rike) hade fallit för århundraden sedan, och att det nu i Kristus återuppbyggs andligt – med hedningarna inkluderade.
Det här visar oss att Guds löften aldrig faller till marken. Davids tabernakel – som en gång föll – har rests upp i Jesus Kristus, Davids Son. Det är inte längre ett jordiskt tempel av sten som definierar Guds närvaro, utan Kristus själv och hans kropp, församlingen. Vi som tror blir levande stenar i detta andliga hus (1 Pet 2:5). Samtidigt pekar profetian också framåt mot den fulla återupprättelsen i riket när Herren återkommer. Vår trygghet i dag är därför att vi redan nu får del av Guds löfte om frälsning genom nåden i Kristus, och vårt hopp är att en dag se honom regera i härlighet.
Davids tabernakel föll en gång. Men i Kristus har det rests upp andligt – och en dag kommer det att fullbordas bokstavligt i riket.