TROSBEKÄNNELSE
Denna trosbekännelse innehåller en sammanfattning av de doktrinära övertygelserna i Calvary Bible Church men uttömmer inte omfattningen av vår tro. Vi tror att den på ett korrekt sätt återspeglar sanningar från Bibeln, Guds ofelbara Ord. Skrifterna i Gamla och Nya testamentet utgör vår regel för tro och praxis. De har den slutliga auktoriteten i vår kyrka och i våra liv. Varje troende leds av den Helige Ande, som gör det möjligt för dem att förstå Guds Ord. Det är den kristnes ansvar att tro på Skrifterna och att leva i enlighet med dem. För frågor som rör Calvary Bible Churchs tro, doktrin, praxis, policy och disciplin är vår äldstekår den slutliga tolkningsauktoriteten för Bibelns innebörd och tillämpning.
1. SKRIFTEN
Vi tror att hela Skriften är inspirerad av Gud (2 Timoteusbrevet 3:16). Den Helige Ande vägledde författarna så att det de skrev är Guds egna ord (2 Petrusbrevet 1:19-21; 1 Korinthierbrevet 2:13). Denna gudomliga inspiration gäller enbart Bibeln och sträcker sig till varje del av Bibeln samt varje ord och bokstav i de ursprungliga manuskripten (Matteus 5:18; Johannes 17:17). Vi accepterar de 66 böckerna i Gamla och Nya testamentet i deras ursprungliga form som Guds Ord och tror att de är fria från fel och motsägelser. Bibeln, inte mänskligt förnuft eller erfarenhet, är den slutgiltiga auktoriteten för kristen tro och praxis. Alla Skrifter kretsar kring Herren Jesus Kristus och leder oss till Honom (Lukas 24:27, 44; Johannes 5:39; Apostlagärningarna 17:2-3). Även om Kyrkan inte är bunden av Gamla testamentets lag, skrevs alla Skrifter för vår undervisning, uppmuntran och uppbyggelse (Romarbrevet 15:4; 1 Korinthierbrevet 10:11).
2. GUD
Vi tror att det finns en och endast en levande och sann Gud – en oändlig, evig Ande, himlens och jordens Skapare och Härskare. Gud är absolut ren, helig och god. Han är värd all vår kärlek, tillit, ära och lydnad (5 Moseboken 6:4; Psaltaren 83:18, 147:5; Jeremia 10:10; Johannes 4:24; Efesierbrevet 4:6). Vi tror att det i denna enda Gud finns tre separata personer som har uppenbarats som Fadern, Sonen och den Helige Ande (Matteus 3:16-17; 28:19; 2 Korinthierbrevet 13:14). Dessa tre är jämlika i sin gudomlighet och fullkomlighet, men de utför distinkta och harmoniska funktioner i Guds suveräna plan (Johannes 5:17-19, 10:30, 15:26; Romarbrevet 8:28-30; 1 Korinthierbrevet 6:11).
3. JESU KRISTI PERSON OCH VERK
Vi tror att Jesus Kristus är Guds evige Son som blev människa utan att upphöra att vara Gud (Mika 5:2; Matteus 2:5-6; Johannes 1:1, 14, 10:30-33; Galaterbrevet 4:4; Filipperbrevet 2:5-8). Han antog frivilligt en mänsklig natur men var utan personlig synd (Hebreerbrevet 2:17-18, 4:15). Han blev mirakulöst avlad av den Helige Ande i en jungfru, Maria (Matteus 1:18-23; Lukas 1:26-35), och levde i fullkomlig lydnad till Gud Fadern, uppfyllande lagen (Matteus 5:17; Hebreerbrevet 5:8-9). Vi tror att Herren Jesus betalade hela straffet för vår synd när Han dog på korset som vår ställföreträdare (1 Petrus 3:18; 2 Korintierbrevet 5:21). Han bar våra synder i sin egen kropp (1 Petrus 2:24) och utgjöt sitt dyrbara blod för förlåtelse av alla våra synder (1 Petrus 1:18-19; Matteus 26:27-28; Efesierbrevet 1:7; Kolosserbrevet 2:13). Kristi död var det perfekta, slutgiltiga och eviga offret, och vi kan inte tillföra något till det genom egna ansträngningar (Hebreerbrevet 10:10-14; Efesierbrevet 2:8-9; Titusbrevet 3:5). Kristi död är tillräcklig för att rädda alla människor (1 Timoteus 2:6; 1 Johannes 2:2) men är effektiv och tillämpas endast på dem som tror på Herren Jesus Kristus som sin personliga Frälsare (1 Timoteus 4:10; Johannes 1:12, 3:16; Apostlagärningarna 16:31; Romarbrevet 10:9).
Vi tror att Jesus dog, blev begravd och sedan uppstod från de döda i samma kropp, men förhärligad. Kristi kroppsliga uppståndelse var en verklig händelse (Matteus 28:1-10; Lukas 24:36-43; 1 Korintierbrevet 15:4-8, 12-20). Vi tror att Kristus steg upp till himlen och att Han nu är upphöjd vid Faderns högra sida (Apostlagärningarna 1:9-11; Filipperbrevet 2:9-11; Efesierbrevet 1:20-23). Där representerar Han ständigt sitt folk som vår Överstepräst (Hebreerbrevet 4:14-16, 10:21-22), Förespråkare (Hebreerbrevet 7:25; Romarbrevet 8:34) och Försvarare (1 Johannes 2:1-2). I framtiden ska Kristus komma i luften för att hämta församlingen. Efter vedermödan kommer Kristus tillbaka till jorden för att upprätta sitt rike (1 Thessalonikerbrevet 4:16-17; Uppenbarelseboken 19:11-20:6).
4. DEN HELIGE ANDES PERSON OCH VERK
Vi tror att den Helige Ande är en person, inte en opersonlig kraft. Han är Gud, lika i natur med Gud Fadern och Gud Sonen (Matteus 28:19; Apostlagärningarna 5:3-4). Han var verksam i skapelsen (1 Mosebok 1:1-3); Han håller tillbaka synden och Satan i världen; Han överbevisar de ofrälsta om synd, om Kristi rättfärdighet och om syndens kommande dom medan evangeliet förkunnas; och Han gör alla som litar på Jesus till nya skapelser och döper dem in i Kristi kropp. Dessutom bor den Helige Ande i, beseglar, vägleder, undervisar, försäkrar, förbeder och hjälper den troende (Johannes 3:5-6, 14:26, 16:8-15; Romarbrevet 8:9, 14-16, 26-27; Efesierbrevet 1:13-14; 2 Thessalonikerbrevet 2:7). Den Helige Andes tjänst i denna tidsålder är att förhärliga Kristus i och genom den troende (Johannes 16:14) genom att återspegla Jesu Kristi karaktär i den troendes liv (Galaterbrevet 2:20, 4:19, 5:16, 22-25).
Vi tror att den Helige Ande idag ger andliga gåvor till varje troende och att Han ger församlingen begåvade människor (evangelister och pastorer/lärare). Dessa, tillsammans med Guds ord, är tillräckliga för att föra de troende till mognad (1 Korintierbrevet 12:4-11; Efesierbrevet 4:11-13). Vi tror att de mirakulösa teckengåvorna, såsom tungotal och ögonblicklig helande, som Gud använde för att bekräfta sitt budskap och sina budbärare (Hebreerbrevet 2:2-4), var tillfälliga till sin natur (1 Korintierbrevet 13:8-12) och gradvis upphörde när Nya testamentet fullbordades och dess auktoritet blev etablerad (Filipperbrevet 2:25-27; 2 Timoteusbrevet 4:20). Eftersom dessa teckengåvor har upphört för församlingens tidsålder, är varje praktik som påstår sig vara en manifestation av mirakulösa teckengåvor falsk och bör inte utövas. Andens dop är Guds handling som placerar alla sanna troende i denna tidsålder i Kristi kropp, församlingen. Detta dop sker i samma ögonblick som en person tror på Kristus (Apostlagärningarna 11:15-17; 1 Korintierbrevet 12:13). Vi tror att Gud hör och besvarar bön angående dem som är sjuka, i enlighet med sin vilja (Filipperbrevet 2:26-27; Jakobsbrevet 5:13-18; 1 Johannesbrevet 5:14-15). (Detta stycke är inte avsett att uttrycka några begränsningar för Guds förmåga att utföra mirakler enligt sin vilja.)
5. MÄNNISKAN OCH SYNDEN
Vi tror att människan skapades till Guds avbild och likhet av jordens stoft på den sjätte skapelsedagen (1 Mosebok 1:26-27, 31, 2:7). Människan var inte på något sätt resultatet av en evolutionär utveckling från lägre livsformer, utan skapades direkt av Gud och för Gud (Jesaja 43:7; Kolosserbrevet 1:16; Uppenbarelseboken 4:11). Adam skapades i obekräftad helighet men föll genom synd från det tillståndet (1 Mosebok 3:1-19). I Adam föll hela människosläktet (Romarbrevet 5:12-21), ärvde en syndfull natur (Psalm 51:5; 1 Mosebok 5:3) och blev främmande för Gud (Kolosserbrevet 1:21; Efesierbrevet 4:17-19). Därför är alla människor, utan Kristus, helt syndiga (Psalm 14:1-3; Romarbrevet 3:10-23; 1 Kungaboken 8:46), onda, förlorade, andligt blinda och döda i synd (Lukas 19:10; 2 Korintierbrevet 4:3-4; Efesierbrevet 2:1). Som ett resultat är människan, i sig själv, fullständigt oförmögen att åtgärda sin förlorade tillstånd (1 Korintierbrevet 2:14; Romarbrevet 8:5-8). Människans hjärta är bedrägligt framför allt och desperat ont (Jeremia 17:9), och hennes enda hopp är frälsning genom Herren Jesus Kristus.
6. FRÄLSNING
Frälsningen av syndiga människor är Guds verk och är helt av nåd (Efesierbrevet 2:8-9; Apostlagärningarna 5:11). Frälsningen är en Guds gåva (Romarbrevet 6:23), som tas emot genom omvändelse från synd och personlig tro på Herren Jesus Kristus (Johannes 1:12, 3:16, 6:47; Apostlagärningarna 16:31, 20:21; 2 Petrusbrevet 3:9), baserad på Kristi fullbordade verk i att bära skulden och straffet för vår synd (Johannes 19:30; 2 Korintierbrevet 5:21; 1 Petrusbrevet 3:18). I samma ögonblick som en person tror på Kristus som Frälsare övergår den personen från döden till evigt liv och blir rättfärdiggjord inför Gud i Kristi rättfärdighet (Johannes 5:24; Romarbrevet 5:18). Den sanna troende är för alltid försäkrad om Guds acceptans och kärlek på grund av Kristi verk och inte på grund av egna ansträngningar (Efesierbrevet 2:4-10; Romarbrevet 5:1; Titusbrevet 3:5). Jesus Kristus är den enda Frälsaren, och utanför Honom finns ingen frälsning (Apostlagärningarna 4:12). De som inte tar emot Guds fria gåva av evigt liv kommer att gå förlorade under en helig Guds vrede (Johannes 3:16-18, 36, 8:24).
7. EVIG SÄKERHET OCH FÖRSÄKRAN FÖR DEN TROENDE
Bibeln lär tydligt att alla de återlösta bevaras av Guds kraft och är trygga och säkra i Kristus för evigt (Johannes 5:24, 6:37-40, 10:27-30; Romarbrevet 8:28-39; Efesierbrevet 1:13-14; 1 Petrusbrevet 1:5; 1 Korintierbrevet 1:4-8; Hebreerbrevet 13:5). Det är därför omöjligt för en individ, som blivit född på nytt som ett Guds barn, att förlora sin frälsning (Johannes 10:28). Samtidigt kan det förekomma inkonsekvenser mellan en persons bekännelse och hans eller hennes beteende (1 Johannes 2:4, 6, 9). En sådan person bör pröva sig själv för att se om han eller hon är i tron (2 Korintierbrevet 13:5). Den troende bör ivrigt sträva efter att bekräfta sin frälsning genom att växa i gudomlig karaktär och gudfruktigt beteende (2 Petrusbrevet 1:3-10).
8. DET KRISTNA LIVET
Människor som är födda på nytt kommer att visa ett liv präglat av lydnad mot Guds ord (1 Johannes 2:3-5), ett liv som kännetecknas av rättfärdighet och likhet med Kristus (Galaterbrevet 5:16, 22-23; 1 Johannes 2:29, 3:10) och kärlek till andra troende (1 Johannes 4:7, 20).
Den troende är fri att ledas av den Helige Ande och Guds ord och är inte bunden av Gamla testamentets lag eller legalistiska regler (Galaterbrevet 5:1, 25). Denna frihet i Kristus är dock inte till för att ge möjlighet till synd (Galaterbrevet 5:13; Romarbrevet 13:13-14, 6:11-14). Guds nåd lär oss att förneka ogudaktighet och världsliga begär och att leva förståndiga, rättfärdiga och gudfruktiga liv i väntan på Kristi återkomst (Titusbrevet 2:11-13). Den troendes ansvar inkluderar privilegiet att läsa och leva efter Guds ord samt att troget delta i en bibeltroende och bibelundervisande församling. Detta är nödvändigt för att den troende ska bli undervisad i sanningens ord och fullt utrustad för tjänstens verk (2 Timoteusbrevet 3:16-17; Hebreerbrevet 10:24-25).
Vi är instruerade att visa kärlek till varandra och att demonstrera denna kärlek inte bara i ord utan också i handling och sanning (Romarbrevet 12:9-21; 1 Johannes 3:16-18). Guds ord befaller tydligt att vi ska hålla oss borta från religiös avfall och kompromiss, från syndiga och världsliga handlingar samt från oskriftliga föreningar (2 Timoteusbrevet 3:1-5; 1 Johannes 2:15-17; 2 Johannes 9-11; 2 Korintierbrevet 6:14-7:1). Räddade människor bör leva på ett sätt som inte drar skam över Kristi namn. I stället ska vi lysa som ljus i en mörk värld, förkunna Herrens ord och ha ett vittnesbörd som ärar Fadern i himlen (Filipperbrevet 2:15; 1 Thessalonikerbrevet 1:8; Matteus 5:16).
9. FÖRSAMLINGEN
Församlingen, som är Kristi kropp och brud (Efesierbrevet 1:22-23, 5:22-30), är en andlig organism som byggs av Kristus och består av alla pånyttfödda människor under denna församlingsålder (Matteus 16:18). Församlingsåldern började på pingstdagen (Apostlagärningarna 2, 11:15-17) och kommer att avslutas vid uppryckandet av församlingen (1 Thessalonikerbrevet 4:13-18), då den andliga byggnaden är fullbordad (Efesierbrevet 2:20-22; 1 Petrusbrevet 2:4-7; Romarbrevet 11:25). Församlingens kallelse är att förhärliga Gud, förbli ren och obesmittad av världen, bygga upp varandra i kärlek och förkunna evangeliet för en förlorad värld (1 Korintierbrevet 10:31; Jakobsbrevet 1:27). Jesus Kristus är huvudet för den universella församlingen och vår lokala församling (Kolosserbrevet 1:18). Därför strävar vi efter att upphöja Kristus i varje verksamhet och att bevara Andens enhet i fridens band (1 Petrusbrevet 4:10-11; Efesierbrevet 4:1-3; Kolosserbrevet 3:12-17). Falsk lära, splittring och obotfärdig synd i församlingen ska hanteras genom församlingsdisciplin (Titusbrevet 1:9-14; Romarbrevet 16:17; 1 Korintierbrevet 5:9-13). Kristus har insatt äldste som övervakare för att valla sin hjord och skydda den från falska lärare (1 Petrusbrevet 5:1-4; Apostlagärningarna 20:28). Alla troende är lemmar i Kristus och lemmar i varandra (Romarbrevet 12:5). Som troende ska vi älska varandra innerligt (1 Petrusbrevet 4:8; 1 Johannes 3:16-18). Som Kristus blev sänd av Fadern, är vi också sända till världen för att vara hans vittnen och göra lärjungar (Johannes 20:21; Matteus 28:19-20; Apostlagärningarna 1:8).
10. ÄNGLAR OCH SATAN
Bibeln lär tydligt om skapelsen, existensen och personligheten hos änglar – några är heliga (Kolosserbrevet 1:16; Lukas 2:13, 9:26, 15:10) och andra är fallna, även kallade demoner (Markus 5:1-20; 2 Petrusbrevet 2:4). Satan är en fallen ängel, syndens upphov (1 Johannes 3:8; Johannes 8:44; 1 Timoteusbrevet 3:6) och Guds och människans fiende (2 Korintierbrevet 4:3-4; 1 Petrusbrevet 5:8). Hans nederlag fullbordades genom Kristi kors, och han och hans änglar kommer att straffas för evigt i eldsjön (Johannes 12:31-32; Matteus 25:41; Uppenbarelseboken 20:10).
11. KRISTI ÅTERKOMST
Vi tror att Jesu Kristi återkomst kommer att ske enligt följande: Först kommer Herren Jesus personligen (1 Thessalonikerbrevet 4:13-18), omedelbart (1 Korintierbrevet 15:51-52; Titusbrevet 2:13; Uppenbarelseboken 22:20) och före vedermödan (Uppenbarelseboken 3:10; 1 Thessalonikerbrevet 1:10, 5:9-11) för sin församling. Denna händelse kallas uppryckandet och är den troendes säkra hopp (1 Thessalonikerbrevet 4:13-18; Titusbrevet 2:13). Uppryckandet följs av vedermödan, en sjuårig period under vilken Gud utgjuter sin vrede över syndiga människor (Uppenbarelseboken 4-19). Till sist, vid vedermödans slut, kommer Kristus tillbaka till jorden med sina heliga för att upprätta sitt rike och regera i tusen år (Sakarja 14:4-11; Uppenbarelseboken 19:11-16, 20:1-6; 2 Thessalonikerbrevet 1:7-10; Matteus 24:29-31, 36-51).
12. DEN EVIGA TILLSTÅNDET
Omedelbart vid döden är den troende i Kristi närvaro (Filipperbrevet 1:21-23). Han är frånvarande från kroppen men ansikte mot ansikte med Herren (2 Korintierbrevet 5:6-8). Där väntar den troende med glädje och medvetande på uppståndelsen vid uppryckandet (1 Korintierbrevet 15:51-52; 1 Thessalonikerbrevet 4:13-18) när han kommer att förenas med sin uppståndna kropp för att vara förhärligad för alltid med Herren. Vid döden är de otroende i medveten plåga (Lukas 16:19-26) fram till uppståndelsen vid slutet av Kristi tusenårsrike, när de ska framträda inför Kristus vid den stora vita tron (Uppenbarelseboken 20:5, 11-15). De kommer inte att förintas utan kommer att lida evig medveten bestraffning i eldsjön under Guds vrede (Matteus 25:41-46; 2 Thessalonikerbrevet 1:7-9; Judasbrevet 6-7; Markus 9:43-48; Johannes 3:36).
13. DISPENSATIONALISM
Vi tror att Gud successivt uppenbarar sanning om sig själv och sina syften för mänskligheten i stadier genom särskilda perioder i historien. Dessa perioder kallas dispensationsordningar. Innehållet i Guds uppenbarelse expanderar successivt med varje period. I varje dispensationsordning kallar Gud på mänskligheten att tro på honom och lyda hans ord. I varje dispensationsordning blir människor frälsta av nåd genom tro på Guds löften (Efesierbrevet 1:9-10, 3:1-12; Kolosserbrevet 1:24-27; Hebreerbrevet 1:1-2; Johannes 1:17).
Vi tror också att de löften Gud gav till nationen Israel i Gamla testamentet bokstavligen kommer att uppfyllas för Israel i det framtida riket (Romarbrevet 11:11-27). Vi avvisar alla läror som likställer Nya testamentets församling med Gamla testamentets Israel (förbundsteologi) och alla läror som förnekar vattendopet och/eller Herrens måltid som föreskrifter för dagens församling (hyperdispensationalism).
14. KÖN OCH SEXUALITET
Vi tror att Gud underbart och oföränderligt skapar varje person som man eller kvinna (Psalm 139:13-16). Dessa två distinkta och kompletterande kön reflekterar var och en Guds avbild och natur (1 Mosebok 1:26-27). En individs kön och sexualitet är inte en fråga om personlig valfrihet. Förkastande av ens biologiska kön är ett förkastande av Guds avbild i den personen (Romarbrevet 9:20; Jesaja 29:16).
Vi tror att Gud avser att sexuell intimitet endast ska ske mellan en man och en kvinna som är gifta med varandra (1 Korintierbrevet 6:18; 7:2-5; Hebreerbrevet 13:4). Vi tror att Gud har befallt att ingen intim sexuell aktivitet ska ske utanför ett äktenskap mellan en man och en kvinna.
Vi tror att varje form av sexuell omoral (inklusive äktenskapsbrott, otukt, homosexuellt beteende, bisexuellt beteende, tidelag, incest och användning av pornografi) är syndigt och stötande för Gud (Matteus 5:28, 15:18-20a; 1 Korintierbrevet 6:9-10; Efesierbrevet 5:3).
15. ÄKTENSKAP OCH SKILSMÄSSA
Bibeln lär tydligt att Gud definierar äktenskap som en man och en kvinna (oavsett om de är frälsta eller ofrälsta) som blir ett kött (1 Mosebok 2:18-24; Matteus 19:4-6). Gud etablerar denna ett-kött-relation när en man och en kvinna ingår ett formellt förbund (1 Mosebok 2:24; Matteus 19:5; Malaki 2:14): ”Vad Gud har fogat samman får människan alltså inte skilja åt” (Matteus 19:6). Gud har befallt att sexuell aktivitet är reserverad för äktenskapet och inte får besudlas av sexuell omoral (Hebreerbrevet 13:4).
Vidare har Gud uttryckt ett konsekvent hat mot skilsmässa (Malaki 2:13-16; Matteus 19:6), och det är aldrig hans vilja att ett par ska skiljas. Bibeln tillåter dock skilsmässa när en make eller maka är skyldig till sexuell omoral (Matteus 19:9) eller när en otroende överger en troende (1 Korintierbrevet 7:12-16). Även om det inte är Guds ideal, är skilsmässa tillåten i dessa fall på grund av människohjärtats hårdhet – en ovilja att omvända sig från synd, att förlåta synd och en vägran att lyda Guds fullkomliga vilja (Matteus 19:8).
16. FÖRESKRIFTER
Vi tror att Herren Jesus Kristus befallde sin församling att följa två föreskrifter – vattendopet och Herrens måltid (nattvarden). Dessa föreskrifter ger inte frälsning till dem som deltar i dem. Vi blir frälsta av Guds nåd genom tro allena (Efesierbrevet 2:8-9). Vi tror dock att dessa föreskrifter ska följas som en viktig och fördelaktig del av församlingens och dess medlemmars liv.
Vattendopet ska utföras genom nedsänkning av troende på Jesus Kristus ”i Faderns, Sonens och den Helige Andes namn” (Matteus 28:19). Dopet är ett offentligt vittnesbörd om den troendes tro på Kristus och symboliserar föreningen med Kristus i likhet med hans död, begravning och uppståndelse (Romarbrevet 6:3-5).
Herrens måltid, eller nattvarden, ska administreras till troende på Jesus Kristus som ”förkunnar Herrens död till dess han kommer”. Troende uppmanas att pröva sig själva innan de tar del i nattvarden för att säkerställa att de inte deltar på ett ovärdigt sätt. Brödet och druvsaften som används i nattvarden är symboler för Kristi kropp och blod och påminner oss om hans död för våra synder (Matteus 26:26-29; 1 Korintierbrevet 11:23-30).