När Jesus i Markusevangeliet 9 tre gånger upprepar orden: ”where their worm dieth not, and the fire is not quenched” (Mark 9:44, 46, 48, KJV), förstår vi direkt att detta är något Herren vill att vi verkligen stannar inför. När Gud väljer att upprepa samma sanning tre gånger på bara några få verser är det inte för att fylla ut texten, utan för att markera allvar, tyngd och ett mönster som förtjänar att studeras noggrant. På DBLM.se vill vi läsa texten bokstavligt där det är möjligt, och här ser vi att utfallet av en bokstavlig läsning leder till en mycket allvarlig och samtidigt tankeväckande slutsats.
Mönstret genom Skriften
När vi låter Skriften tolka Skriften börjar ett tydligt mönster träda fram. David säger i Psalm 22:6: ”But I am a worm, and no man; a reproach of men, and despised of the people.” Här används ordet mask om en människa. I Jesaja 41:14 säger Herren: ”Fear not, thou worm Jacob, and ye men of Israel.” Återigen används samma uttryck om människor, denna gång specifikt om Jakob och Israels män. Vi ser alltså att Bibeln själv använder ordet worm om mänskligheten.
När vi sedan går till Jesaja 66:24 blir sambandet ännu starkare: ”and they shall go forth, and look upon the carcases of the men that have transgressed against me: for their worm shall not die, neither shall their fire be quenched.” Här handlar det uttryckligen om carcases of the men — människors kroppar efter dom. Masken kopplas alltså direkt till människor som gjort uppror mot Gud. Detta gör att vi bokstavstroget kan säga att mönstret tydligt öppnar för tolkningen att masken syftar på mänskligheten i dess fallna och dömda tillstånd.
Vi vill samtidigt uttrycka detta med noggrannhet: vi presenterar inte detta som en absolut dogmatisk slutsats, utan som det utfall man får när man följer det bibliska mönstret bokstavligt. Textens återkommande användning av worm om olika människor gör denna läsning mycket stark.
Graven, kroppen och människans slut
Job säger i Job 17:14: ”I have said to corruption, Thou art my father: to the worm, Thou art my mother, and my sister.” Här binds människans kroppsliga förgänglighet samman med masken. I Apostlagärningarna 12:23 läser vi om Herodes: ”and he was eaten of worms, and gave up the ghost.” Återigen ser vi den bokstavliga kopplingen mellan människokroppen och masken.
Om en människa dör innan Herren hämtar sin församling är det den naturliga kroppen som går till stoftet. Den kroppen äts bokstavligt av maskar. När Jesus därför talar om masken som inte dör, och vi låter hela det bibliska mönstret tala, kan vi se hur detta bokstavligt pekar mot människan under dom — mänskligheten sådan den står kvar i sitt förgängliga tillstånd utan Kristus.
Uppståndelse till liv eller evig förakt
Daniel 12 hjälper oss att förstå det slutliga utfallet. Där står det: ”And many of them that sleep in the dust of the earth shall awake, some to everlasting life, and some to shame and everlasting contempt.” (Dan 12:2). Detta är en bokstavlig uppståndelse. Människan står inte bara till svars i någon vag andlig mening, utan står upp kroppsligt inför Gud.
För dem vars namn inte finns skrivna i livets bok blir utfallet evig skam och förakt. Uppenbarelseboken 20 visar samma verklighet när de döda, små och stora, står inför Gud. Den bokstavliga läsningen leder då till att människan — den ”mask” som Skriften redan identifierat genom sitt mönster — står kvar i domens verklighet.
Det är därför fullt rimligt att säga: om man tolkar Jesu ord bokstavligt och följer mönstret genom Psalm 22, Jesaja 41, Jesaja 66, Job och Apostlagärningarna, då blir utfallet att the worm is humanity — människan själv i sitt fallna tillstånd under den eviga domen.
Den frälstes kropp och den förlorades kropp
Här blir 1 Korinthierbrevet 15 en underbar kontrast. Paulus visar att kroppen som sås i förgängelse uppstår i oförgänglighet: ”It is sown in corruption; it is raised in incorruption.” För den frälste byts den naturliga kroppen ut mot en förhärligad kropp. Det dödliga kläs i odödlighet, det förgängliga i oförgänglighet.
Men den som förkastar Kristus står inte i denna seger. Därför blir kontrasten så skarp mellan den kropp som förvandlas i härlighet och den mänsklighet som står kvar i skamens uppståndelse. Det är här Jesu varning i Matteus 10:28 blir så central: ”fear him which is able to destroy both soul and body in hell.”
Det handlar alltså inte bara om själen, utan om hela människan. Den bokstavliga människan står bokstavligt under dom, precis som den bokstavliga troende får en bokstavlig förhärligad kropp.
En allvarlig uppmaning
När Jesus talar till fariséerna i Matteus 23:33 och säger: ”How can ye escape the damnation of hell?” förstår vi varför Mark 9 upprepar varningen tre gånger. Gud vill inte att någon ska missa allvaret.
Den bokstavliga läsningen av masken som inte dör visar därför människans yttersta behov av evangeliet. Utan Kristus kvarstår människan i den kroppsliga förgänglighetens och domens verklighet. Men i Kristus finns seger, uppståndelse, härlighet och evigt liv.
Därför är detta inte bara en studie om ordet worm. Det är en kallelse att fly till Jesus Kristus, tro Paulus evangelium enligt 1 Korinthierbrevet 15:1–4, och ta emot det liv där döden verkligen är uppslukad i seger.
DEL 1; https://dblm.se/27-jesaja-5312-sjalens-djupa-pris/