Hur Gud vävde in Golgata i Påsken redan i Egypten
Jerusalem. År 33 e.Kr. Fredag klockan 15:00.
I samma stad, inom några hundra meters avstånd, sker två händelser i exakt samma ögonblick.
Vid templet står en präst med kniven mot halsen på ett påskalamm. Basunen ljuder. Lammet slaktas.
Samtidigt på Golgata lyfter Jesus sitt blodiga huvud för sista gången och ropar: “It is finished.”
Sedan böjer han huvudet och ger upp andan.
Detta är inte två separata händelser. Det är en och samma gudomliga berättelse.
Det som sker på korset denna eftermiddag är inte en tragisk olycka, inte ett misslyckat mänskligt uppror, och inte en plan som kom ur kontroll. Det är en gudomlig tidpunkt fastställd av Gud själv, inskriven i historien redan natten då Israel lämnade Egypten omkring 1 400 år tidigare.
När vi läser 2 Mosebok 12 och ställer texten bredvid korsfästelsen ser vi att Gud i detalj hade gömt Golgata i Påsken: i blodet, i mönstret, i tiden, i hyssopen och till och med i templets förlåt.
1. Hyssopen – blodets och reningens gren
När Herren instiftade den första påsken gav han mycket precisa instruktioner till Israel:
“Then Moses called for all the elders of Israel, and said unto them, Draw out and take you a lamb according to your families, and kill the passover.
And ye shall take a bunch of hyssop, and dip it in the blood that is in the bason…”
— Exodus 12:21–22 (KJV)
Hyssop var ingen obetydlig detalj. Det var en liten växt som ofta växte i klippskrevor, men i Skriften får den en djup symbolisk betydelse. Den användes i reningsriter, vid blodbestänkelse och vid ceremonier som hade med försoning att göra.
David ropar i sin ånger:
“Purge me with hyssop, and I shall be clean.”
— Psalm 51:7 (KJV)
För varje jude betydde hyssop därför blodets tillämpning, rening och försoning.
När vi sedan kommer till korsfästelsen dyker samma detalj upp igen:
“Now there was set a vessel full of vinegar: and they filled a spunge with vinegar, and put it upon hyssop, and put it to his mouth.”
— John 19:29 (KJV)
Detta är häpnadsväckande.
Det står inte att de tog vilken gren som helst. Inte ceder. Inte oliv. Inte någon slumpmässig kvist.
Det är hyssop.
Den gren som i Egypten användes för att applicera blodet från påskalammet på dörrposterna förs nu upp till Jesu läppar medan han hänger på korset som Guds Lamm.
Och först därefter ropar han:
“It is finished.”
— John 19:30 (KJV)
Gud binder alltså ihop Egyptens påsk och Golgata med samma symboliska redskap.
Det som började med blod på dörrposter fullbordas nu i Kristi eget blod på korset.
2. Blodets mönster – korset dolt i Egypten
Gud gav inte bara order om att blodet skulle appliceras, utan också hur.
“Strike the lintel and the two side posts with the blood.”
— Exodus 12:22 (KJV)
Mönstret är viktigt.
Först stryks blodet över den övre bjälken.
Sedan på de två sidostolparna.
När man följer rörelsen ser man något anmärkningsvärt:
- först horisontellt
- sedan vertikalt längs sidorna
Detta ger en tydlig profetisk bild av korsets form.
Redan i Egypten, långt innan Romarriket ens existerade som korsfästelsens makt, låter Gud sitt folk rita ett mönster i blod som pekar fram mot den dag då hans Son skulle dö på ett kors utanför Jerusalem.
Detta visar att Jesus aldrig var ett offer för omständigheterna.
Han var inte en överraskad martyr.
Han var det förutbestämda Lammet.
“the Lamb slain from the foundation of the world.”
— Revelation 13:8 (KJV)
Korset var gömt i dörrposterna redan i Egypten.
3. Den exakta timmen – 09:00 till 15:00
Det tredje sambandet är kanske det mest överväldigande: den exakta tiden på dagen.
I tabernaklet och senare i templet offrades lamm två gånger varje dag:
- kl. 09:00
- kl. 15:00
Detta var morgon- och aftonoffret.
På påskdagen fick denna rytm en särskild tyngd, då tusentals påskalamm offrades i Jerusalem.
Historiska källor som Josefus beskriver enorma mängder offer under påsken. Även om hans siffror ibland anses höga talar vi fortfarande om tiotusentals lamm och hundratusentals människor samlade i staden.
Jerusalem var fyllt av tillbedjare. Tempelgårdarna var överfulla. Blodet rann i rännstenarna.
Och mitt i detta sker korsfästelsen.
Markus ger oss den exakta tiden:
“And it was the third hour, and they crucified him.”
— Mark 15:25 (KJV)
Den tredje timmen enligt judisk tidräkning är 09:00.
Precis när morgonlammet offrades i templet spikades Jesus upp på korset.
Sedan läser vi:
“And when the sixth hour was come, there was darkness over the whole land until the ninth hour.”
— Mark 15:33 (KJV)
Från middagstid till 15:00 låg mörker över landet.
Och vid den nionde timmen – exakt när aftonoffret och påskalammet slaktades – ropar Jesus ut:
“It is finished.”
Samma stad.
Samma högtid.
Samma ögonblick.
Templets lamm dör.
Det sanna Lammet dör.
“Behold the Lamb of God, which taketh away the sin of the world.”
— John 1:29 (KJV)
Detta är gudomlig precision.
Gud tillät inte bara att Jesus dog under påsken.
Han orkestrerade det till minuten.
4. Den sönderrivna förlåten – vägen öppnad och Faderns sorg
När Jesus dör sker omedelbart något inne i templet.
“And, behold, the veil of the temple was rent in twain from the top to the bottom.”
— Matthew 27:51 (KJV)
Förlåten var massiv – hög, bred och tjock. Ingen människa kunde riva den.
Men den rivs uppifrån och ned.
Det visar två stora sanningar.
Vägen till Gud är nu öppen
Förlåten skilde människan från det allra heligaste. Bara översteprästen fick gå in, och bara en gång om året.
När Kristus dör tas barriären bort.
“Having therefore, brethren, boldness to enter into the holiest by the blood of Jesus.”
— Hebrews 10:19 (KJV)
Nu har varje troende direkt tillgång till Gud genom Jesu blod.
En bild av Faderns sorg
I den judiska traditionen rev man sina kläder vid djup sorg. Jakob gjorde det när han trodde Josef var död. David gjorde det när Saul hade fallit.
När den judiske läsaren ser förlåten rivas ser han därför inte bara öppnad tillgång, utan också en gripande bild av Fadern som river sin mantel i sorg över Sonens död.
Gud var inte kall eller avlägsen vid korset.
Korset visar både Guds rättfärdighet och Guds hjärta.
5. Den förlorade sonen och den öppna vägen hem
Detta leder oss till den praktiska tillämpningen.
Många människor lever som den förlorade sonen i Lukasevangeliet 15.
De har gått långt bort.
Skammen håller dem tillbaka.
Stoltheten viskar att det är för sent.
Men korset säger något annat.
Förlåten är redan riven. Vägen hem är redan öppen.
Fadern står inte med en lista över dina misslyckanden. Han står med öppna armar.
Det avgörande är inte hur “god” familjen var inne i huset under påsken.
Det enda som betydde något var att blodet var applicerat.
Så är det också med frälsningen.
Inte kyrkobesök.
Inte gärningar.
Inte moralisk förbättring.
Inte religiös prestation.
Det är Jesu blod, mottaget genom tro.
“In whom we have redemption through his blood, the forgiveness of sins.”
— Colossians 1:14 (KJV)
6. Har blodet applicerats på ditt hjärtas dörrpost?
En dag kommer döden till varje människas hus.
Den stora frågan är inte vilken religion du tillhörde, hur mycket du kunde Bibeln eller hur väl du lyckades leva.
Frågan är:
Har Jesu blod blivit tillämpat på ditt liv genom tro?
Det är detta påsken i Egypten pekade fram mot.
Det är detta Golgata fullbordade.
Det är detta Paulus predikar som evangelium:
“that Christ died for our sins according to the scriptures;
and that he was buried, and that he rose again the third day according to the scriptures”
— 1 Corinthians 15:3–4 (KJV)
Hela Skriften pekar mot Kristus.
Gud är verkligen i detaljerna.
Hyssopen.
Blodets mönster.
Den exakta timmen.
Den rivna förlåten.
Allt vittnar om samma sanning:
Jesus Kristus är det fullkomliga Påskalammet som dog för våra synder, exakt enligt Guds eviga plan.