Tolkningen av ”dem” i Psalm 12:6–7 (eller 12:7–8 i vissa översättningar) har varit föremål för debatt bland bibelforskare och översättare. Här är texten från King James Version (KJV):
”The words of the LORD are pure words: as silver tried in a furnace of earth, purified seven times. Thou shalt keep them, O LORD, thou shalt preserve them from this generation for ever.” PSALM 12:6-7 (KJV)
(“HERRENS ord är rena ord: som silver luttrat i en jordugn, renat sju gånger. Du skall bevara dem, HERRE, du skall bevara dem från denna generation för evigt.”)
Två huvudsakliga tolkningar
1. ”Dem” syftar på Guds ord
Den traditionella tolkningen, särskilt bland de som betonar Skriftens bevarande (såsom förespråkare av King James Bibel), är att ”dem” syftar på Guds ord som nämns i vers 6.
Denna tolkning överensstämmer med doktrinen att Gud har lovat att bevara sina ord genom alla generationer och garantera deras renhet och trovärdighet.
Grammatiskt sett är antecedenten till ”dem” närmast ”ord”, vilket stärker denna tolkning.
2. ”Dem” syftar på Guds folk
Vissa forskare hävdar att ”dem” syftar på de fattiga och behövande människor som nämns tidigare i Psalm 12 (vers 5–6), vilka Gud lovar att skydda från de ogudaktigas förtryck.
I detta fall förstås texten som en försäkran om att Gud tar hand om sitt trogna folk snarare än ett uttalande om Skriftens bevarande.
Denna tolkning bygger på Psalmens bredare kontext, som handlar om Guds befrielse av de förtryckta.
—
Språkliga och kontextuella överväganden
Grammatisk kontext: På hebreiska är pronomenen ”dem” (תִּשְׁמְרֵם, tishmerem) och ”bevara dem” (תִּנְצְרֵם, tintzirem) maskulina plural, vilket kan syfta på antingen ”ord” (דִּבְרֵי, divrei) eller ”människor” beroende på vad som betonas.
Omedelbar kontext: Föregående vers (v. 6) betonar Guds ords renhet, vilket stärker tolkningen att ”dem” syftar på hans ord.
Bredare kontext: Hela psalmen handlar om Guds beskydd av de förtryckta, vilket ger tyngd åt tolkningen att ”dem” syftar på hans folk.
—
Den mest naturliga grammatiska läsningen antyder att ”dem” syftar på Guds ord (enligt KJV-traditionen), men Psalmens bredare kontext möjliggör tolkningen att ”dem” syftar på Guds folk. Båda tolkningarna har teologisk betydelse:
Om ”dem” syftar på Guds ord bekräftar det läran om Skriftens gudomliga bevarande.
Om ”dem” syftar på Guds folk betonar det Guds beskydd och trofasthet mot de rättfärdiga.
Slutligen beror tolkningen på om man betonar den omedelbara grammatiska kontexten eller Psalmens bredare tematiska kontext.
Det finns flera verser i Bibeln som stöder idén att Gud bevarar sitt ord för evigt. Dessa verser betonar Guds trofasthet och att hans ord är oföränderligt och bestående. Här är några exempel:
Gamla Testamentet
1. Psalm 119:89
”HERRE, för evigt står ditt ord fast i himlen.”
Detta visar att Guds ord är fast och oföränderligt i evighet.
2. Jesaja 40:8
”Gräset torkar bort, blomman vissnar, men vår Guds ord förblir i evighet.”
Här jämförs Guds ords eviga natur med det förgängliga i världen.
3. Psalm 119:152
”För länge sedan förstod jag av dina vittnesbörd att du har fastställt dem för evigt.”
Det betonas att Guds bud och vittnesbörd är bestående.
4. 5 Mosebok 4:2
”Ni skall inte lägga något till det ord som jag befaller er och inte ta något ifrån det, utan hålla HERRENS, er Guds, bud som jag ger er.”
Här uppmanas Israel att inte förändra eller förvränga Guds ord, vilket implicerar dess bevarande.
—
Nya Testamentet
1. Matteus 5:18
”Amen säger jag er: Förrän himmel och jord förgår, skall inte en enda bokstav, inte en prick i lagen förgå, förrän allt har skett.”
Jesus försäkrar att Guds lag och ord är orubbliga.
2. Matteus 24:35
”Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall aldrig förgå.”
Jesus betonar att hans ord är eviga, trots att allt annat i skapelsen kan försvinna.
3. 1 Petrus 1:25 (som citerar Jesaja 40:8)
”Men Herrens ord förblir i evighet. Detta är det ord som har förkunnats för er som evangelium.”
Petrus upprepar profeten Jesaja och kopplar det till evangeliet.
4. Johannes 10:35
”… och Skriften kan inte brytas.”
Detta uttryck lyfter fram att Guds ord är absolut och kan inte förändras eller förstöras.
5. Uppenbarelseboken 22:18-19
”Jag vittnar för var och en som hör profetians ord i denna bok: Om någon lägger något till detta, skall Gud lägga på honom de plågor som är skrivna i denna bok. Och om någon tar bort något från orden i denna profetias bok, skall Gud ta bort hans del från livets träd och från den heliga staden, som det står skrivet om i denna bok.”
Detta varnar mot att ändra eller förvränga Guds ord, vilket också antyder dess bevarande.
Sammanfattning
Dessa verser visar att Gud har lovat att bevara sitt ord och att det är evigt, oföränderligt och pålitligt. Guds ord är inte bara en historisk text utan ett evigt budskap som står fast genom alla tider och generationer.
Bibeln innehåller också många verser som visar att Gud bevarar sitt folk, särskilt de trogna som lever i rättfärdighet och inte praktiserar lögn. Här är några viktiga passager:
Gamla Testamentet
1. Psalm 37:28
”HERREN älskar rättfärdighet, han överger inte sina fromma. De bevaras för evigt, men de ogudaktigas avkomma blir utrotad.”
Detta vers beskriver Guds trofasthet mot sitt folk och att de rättfärdiga bevaras för evigt.
2. Psalm 97:10
”Ni som älskar HERREN, hata det onda! Han bevarar sina frommas själar, han räddar dem ur de ogudaktigas hand.”
Gud bevarar de som är rättfärdiga och räddar dem från ondskan.
3. Sefanja 3:13
”Israels kvarleva skall inte göra något orätt, inte tala lögn och ingen tunga med svek skall finnas i deras mun. De skall få beta och ligga i ro, och ingen skall förskräcka dem.”
Här beskrivs ett folk som inte ljuger och som Gud bevarar i trygghet.
4. Psalm 121:7-8
”HERREN skall bevara dig från allt ont, han skall bevara din själ. HERREN skall bevara din utgång och din ingång från nu och till evig tid.”
Gud lovar att bevara sitt folk både andligt och fysiskt.
—
Nya Testamentet
1. Johannes 10:27-29
”Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig. Jag ger dem evigt liv, och de skall aldrig någonsin förgås, och ingen skall rycka dem ur min hand. Vad min Fader har gett mig är större än allt, och ingen kan rycka det ur min Faders hand.”
Jesus talar om sina trogna efterföljare och försäkrar att de är säkra i hans och Faderns händer.
2. 2 Thessalonikerbrevet 3:3
”Men Herren är trofast. Han skall styrka er och bevara er från den onde.”
Här betonas att Gud inte bara bevarar sitt folk utan skyddar dem från ondskans inflytande.
3. 1 Petrus 1:5
”…ni som genom Guds makt blir bevarade genom tron till den frälsning som är beredd att uppenbaras i den sista tiden.”
Guds folk bevaras genom tro, med hoppet om evig frälsning.
4. Filipperbrevet 2:15
”så att ni blir fläckfria och rena, Guds oskyldiga barn mitt ibland ett falskt och fördärvat släkte. Bland dem lyser ni som ljus i världen.”
De trogna, som är oskyldiga och rena, skiljer sig från det fördärvade släktet och bevaras av Gud.
—
Teologisk Tolkning
Guds löften om att bevara sitt folk gäller särskilt de som följer honom i sanning och rättfärdighet:
Andligt skydd: Gud skyddar de troendes själar och deras eviga frälsning.
Moralisk renhet: De som lever i sannhet och inte ljuger är särskilt betrodda och bevarade av Gud.
Evig trygghet: Bibeln visar att Gud aldrig överger de sina och bevarar dem till evigheten.
—
Sammanfattning
Gud bevarar både sitt ord och sitt folk. För hans folk är löftet särskilt starkt för de som lever i rättfärdighet, lyssnar till hans ord och avhåller sig från lögn. Verser som dessa ger en kraftfull försäkran om att Gud är trofast i att skydda och bevara dem som tillhör honom.
I Psalm 12:7 (eller 12:6 i vissa översättningar) är det mest sannolikt att ”dem” i frasen ”Du skall bevara dem, HERRE, du skall bevara dem från denna generation för evigt” syftar på Guds folk snarare än på Guds ord, även om båda tolkningarna har stöd.
Varför ”dem” sannolikt syftar på Guds folk:
1. Konteksten i Psalm 12:
Verserna innan handlar om hur Gud reser sig för att rädda de fattiga och förtryckta (vers 5). Fokus ligger på människors lidande och Guds ingripande för att skydda dem.
Psalmens tema är Guds omsorg för sitt folk snarare än en doktrin om Skriftens bevarande.
2. Grammatisk tolkning:
På hebreiska är ordet ”dem” (tishmerem och tintzirem) maskulin plural, vilket grammatiskt sett kan syfta både på ”ord” (divrei) eller på människor.
Men i sammanhanget refererar ”dem” mest naturligt till de förtryckta människor som nämns i vers 5, inte orden i vers 6.
3. Den bredare bibelkontexten:
Bibeln har många verser som talar om Guds skydd och bevarande av sitt folk (se t.ex. Psalm 37:28, Psalm 121:7-8).
Guds bevarande av sitt folk är ett centralt tema i hela Psaltaren och i Guds förbund med Israel.
—
Varför vissa tolkar det som Guds ord:
1. Vers 6 direkt före vers 7:
Vers 6 säger: ”HERRENS ord är rena ord: som silver luttrat i en jordugn, renat sju gånger.” Detta ger en direkt koppling till Guds ord, vilket gör att vissa tolkar ”dem” som en referens till dessa ord.
Tolkningen stöds av tanken att Gud bevarar sitt rena ord oförändrat genom alla generationer (jfr Matteus 24:35).
2. Traditionell tolkning i KJV-traditionen:
Många som förespråkar King James Version ser denna vers som ett stöd för läran om Guds löfte att bevara Bibelns text oförändrad.
—
Sammanfattning: Vad är mest sannolikt?
Utifrån konteksten i Psalm 12 är det mest sannolikt att ”dem” syftar på Guds folk, de förtryckta och behövande som Gud lovar att skydda från den ogudaktiga generationen. Den grammatiska och tematiska kopplingen till verserna omkring stöder detta starkt.
Samtidigt kan tolkningen att ”dem” syftar på Guds ord också försvaras, särskilt utifrån grammatik och vissa teologiska doktriner. Dock är detta en mindre naturlig läsning i just denna Psalm.
Slutsatsen beror på om man fokuserar på Psalmens omedelbara kontext (folket) eller en bredare teologisk förståelse (Guds ord).
Det är avgörande att förstå att utan Guds ord, som är hans löfte och intention, kan inget bevarande ske. Det börjar alltid med att Gud talar sitt ord – rena och oförvanskade, som silver luttrat sju gånger (v. 6). Det är genom att bevara dessa ord som Gud också kan fullborda sitt löfte att bevara sitt folk. De två är oskiljaktigt förbundna: om vi lyssnar och håller fast vid hans ord, kan vi också vara säkra på att vi är föremål för hans omsorg och beskydd.
Grammatiskt sett lutar texten mer åt att ”dem” syftar på orden, särskilt med tanke på deras omedelbara närhet i texten. Men dessa ord handlar i sammanhanget specifikt om löftet att frälsa och beskydda de förtryckta. Så på ett sätt blir ”dem” också ett medel för Guds bevarande av sitt folk, eftersom hans folk bara kan bevaras om hans ord förblir rena och trovärdiga.
Det är därför rimligt att luta mer åt att ”dem” syftar på ordet, men samtidigt erkänna att dessa ord är avgörande för att uppfylla det löfte som Psalm 12 lyfter fram – att bevara de trogna. På så sätt får vi en helhetsbild där både ordet och folket är centrala, men där ordet har den primära platsen.