En biblisk granskning av transsubstantiationen enligt Guds Ord (KJV)
Inledning
Den katolska läran om transsubstantiation – att brödet och vinet i mässan bokstavligen förvandlas till Jesu Kristi kropp och blod – är en av de mest centrala dogmerna i den romersk-katolska kyrkan. Men är den biblisk? Eller är det ännu ett exempel på hur mänskliga traditioner har ersatt Guds klara ord (Mark 7:7–9)?
När vi läser Bibeln, särskilt genom den bevarade engelska King James Bible, ser vi att Herren Jesus Kristus själv gav nattvarden som ett minnesmåltid, inte som ett offer som ständigt upprepas. Katolska kyrkan undervisar att varje mässa är ett ”förnyat offer av Kristus”, men enligt Bibeln dog Kristus en gång för alla – och det räcker för evigt.
“By the which will we are sanctified through the offering of the body of Jesus Christ once for all.”
— Hebrews 10:10
“For by one offering he hath perfected for ever them that are sanctified.”
— Hebrews 10:14
Kristus behöver inte offras på nytt i varje mässa. Hans blod utgöts en gång på Golgata, och det är detta en troende påminner sig om i nattvarden – inte ett nytt offer, utan ett minne av det redan fullbordade.
Symbol, inte substansförvandling
När Jesus sade:
“This is my body… This cup is the new testament in my blood.” (Luke 22:19–20)
så talade Han symboliskt. Precis som när Han sade:
“I am the door” (John 10:9)
eller
“I am the vine” (John 15:5).
Ingen menar att Jesus bokstavligen blev en dörr eller en vinstock. Han använde bilder och symboler för att förmedla andliga sanningar. På samma sätt är brödet och vinet symboler för Hans kropp och blod – påminnelser om Hans offer, inte själva offret i sig.
När Jesus instiftade nattvarden, stod Han ännu levande inför lärjungarna. Hans kropp var inte sönderbruten, Hans blod var ännu inte utgjutet. Ändå sade Han: “This is my body.” Detta visar tydligt att Han talade andligt, inte bokstavligt.
Den katolska mässans bedrägeri
Katolicismen lär att prästen har makten att genom uttal av vissa ord bokstavligen förvandla brödet och vinet till Jesu kropp och blod. Detta är inte bara obibliskt – det är en form av hädelse, eftersom det påstår att människor kan upprepa Kristi fullbordade verk och skapa Hans närvaro genom rituella ord.
Men Bibeln säger:
“Christ is not entered into the holy places made with hands… but into heaven itself, now to appear in the presence of God for us.”
— Hebrews 9:24
“Nor yet that he should offer himself often… for then must he often have suffered since the foundation of the world: but now once in the end of the world hath he appeared to put away sin by the sacrifice of himself.”
— Hebrews 9:25–26
Kristus är nu i himlen, inte i någon kalk eller på något altare. Att tro att Han bokstavligen är närvarande i brödet och vinet är att förneka Hans himmelska tjänst och den fullständighet som redan är vunnen genom Hans kors.
Den andliga förståelsen
När Jesus talade i John 6, där Han sade:
“Except ye eat the flesh of the Son of man, and drink his blood, ye have no life in you” (John 6:53)
tolkar katolska teologer detta bokstavligt. Men läs vidare – lärjungarna förstod inte heller, och många lämnade Honom (v. 60–66). Då förklarade Jesus själv:
“It is the spirit that quickeneth; the flesh profiteth nothing: the words that I speak unto you, they are spirit, and they are life.”
— John 6:63
Jesus förklarar här att Han inte talar om fysisk konsumtion av kött och blod, utan om andligt liv genom tro på Hans ord. Att ”äta” och ”dricka” är bildspråk för att ta emot och tro på Kristus (jämför John 1:12).
“He that believeth on me hath everlasting life.”
— John 6:47
Ett minne av den fullbordade försoningen
Nattvarden är en handling av tacksamhet och åminnelse – inte ett offer. Paulus skriver:
“For as often as ye eat this bread, and drink this cup, ye do shew the Lord’s death till he come.”
— 1 Corinthians 11:26
Det handlar inte om att upprepa eller framkalla döden på nytt, utan att visa, proklamera och minnas den. Mässan gör Kristi död till ett upprepat rituellt drama; den bibliska nattvarden proklamerar en historisk, redan fullbordad händelse.
Kristus sade:
“It is finished.” (John 19:30)
Hans verk är inte pågående genom mässan – det är avslutat för evigt.
Den farliga konsekvensen av transsubstantiation
Om man tror att brödet förvandlas till Kristus själv, leder det naturligt till avgudadyrkan. I den katolska kyrkan böjer man sig inför brödet, bär det i processioner och kallar det ”Gud själv”. Men Gud varnar starkt mot att tillbe skapade ting:
“Thou shalt not make unto thee any graven image… thou shalt not bow down thyself to them.”
— Exodus 20:4–5
Att tillbe en bit bröd, även om det påstås vara förvandlat, är att tillbe något annat än Gud. Detta är inte sann tro, utan förväxling mellan det synliga och det osynliga, mellan symbol och substans.
Slutsats: Tro, inte ritual
Den sanna tron vilar inte på prästens händer eller kyrkans ritualer, utan på Kristi fullbordade verk på korset. Det är genom tro, inte genom att äta eller dricka, som en människa får evigt liv:
“Therefore being justified by faith, we have peace with God through our Lord Jesus Christ.”
— Romans 5:1
Den katolska mässan försöker föra människan tillbaka till ett system av prästlig kontroll, där Guds nåd förmedlas genom ritualer. Men Bibeln lär att varje troende redan är en präst (1 Pet 2:9), och att Kristus är vår ende medlare:
“For there is one God, and one mediator between God and men, the man Christ Jesus.”
— 1 Timothy 2:5
Sammanfattning
Brödet och vinet i nattvarden är heliga symboler – men de förvandlas inte. De påminner oss om en kropp som redan blev bruten och ett blod som redan utgöts. De representerar ett verk som är färdigt, inte något som pågår.
När vi äter och dricker, gör vi det till Herrens åminnelse, inte som ett nytt offer.
“This do in remembrance of me.”
— Luke 22:19