Dispensationalism

Dispensationalism innebär att Gud har handlat med mänskligheten genom olika tidsåldrar, eller så kallade ”dispensationer”. Enligt denna troslära har Gud gett specifika uppenbarelser och förbund till människan under olika epoker, och varje dispensation har sina egna regler och ansvar för människans relation till Gud. Denna tanke har sitt ursprung i 2 Timoteus 2:15;

”Gör allt du kan för (vara ivrig; skynda dig) att bestå provet (att visa dig redo till tjänst) inför Gud, likt en (oblyg) arbetare som inte har någon anledning att skämmas, och som rätt (korrekt och precist) hanterar (delar, tillämpar, utlägger) sanningens ord.” 2 Tim 2:15 (KÄRNBIBELN)

I King James Bible står det ”rightly dividing the word of truth” -dvs att man delar upp Guds ord till vem det är skrivet till. Allt i den är inte skrivet till alla människor samtidigt.

Huvuddrag inom dispensationalismen:

1. Indelning i tidsåldrar: Dispensationalister delar upp mänsklighetens historia i olika tidsåldrar, ofta sju. Exempelvis:

Osjälvständighetens tid (Adam och Eva före syndafallet)
Lagens tid (Mose lag)
Nådens tid (från Jesu död och uppståndelse)
Framtida rike (Jesu tusenåriga rike)

2. Bibeln tolkas bokstavligt: Dispensationalister betonar en bokstavlig tolkning av Bibeln, särskilt när det gäller profetior.

3. Israel och församlingen: En viktig del av läran är att Gud har en särskild plan för Israel som är skild från kyrkan (den kristna församlingen). De menar att profetior om Israel i Gamla testamentet fortfarande gäller och kommer att uppfyllas i framtiden.

4. Framtida händelser: Dispensationalister betonar eskatologi (läran om de yttersta tingen), inklusive uppryckandet av församlingen, vedermödan och Jesu återkomst för att upprätta sitt rike.

Spridning i Sverige

Dispensationalismen har främst påverkat evangelikala och pingstkarismatiska rörelser, särskilt genom författare som John Nelson Darby (grundaren av modern dispensationalism) och Scofield Reference Bible. Den har inte haft lika stort genomslag i traditionella samfund som Svenska kyrkan men har påverkat frikyrkliga kretsar, särskilt de med kopplingar till amerikansk evangelikal teologi.

Jesus själv var en dispensationalist

Jesus framstår som en dispensationalist i sin undervisning och handlingar eftersom han tydligt skilde mellan olika tidsperioder i Guds frälsningsplan och hur Gud arbetar med olika grupper av människor. Här är flera exempel från Bibeln som tyder på att Jesus erkände och förstod Guds arbete i olika ”dispensationer” eller förvaltningsperioder:

1. Jesu erkännande av lagen och profeterna som en tidigare tidsperiod

Jesus erkände att Mose lag och profeterna tillhörde en specifik tidsperiod. Han betonade att hans egen ankomst markerade början på något nytt:

Lukas 16:16: ”Lagen och profeterna hade sin tid fram till Johannes. Sedan dess förkunnas evangeliet om Guds rike, och alla tränger sig in i det.”
Här markerar Jesus en övergång från lagen till förkunnelsen av Guds rike, vilket signalerar en ny förvaltning av Guds plan.

2. Jesus förbereder sina lärjungar för övergången till kyrkans tidsålder

Jesus talade om den Helige Andes ankomst, vilket markerar början på kyrkans tidsålder, en ny dispens där Anden skulle bo i de troende och utrusta dem för tjänst:

Johannes 14:16–17: ”Och jag ska be Fadern, och han ska ge er en annan hjälpare som för alltid ska vara hos er: sanningens Ande, som världen inte kan ta emot.”
Detta pekar på en förändring från Jesu fysiska närvaro till Andens närvaro i församlingen.

3. Jesu uppdelning mellan Israel och hedningarna

Jesus gjorde tydliga skillnader mellan Israels roll och hedningarnas inkludering i Guds plan:

Matteus 15:24: ”Jag är sänd endast till de förlorade fåren av Israels hus.”
Detta visar att hans primära uppdrag under sin jordiska tjänst var till Israel.
Samtidigt förberedde han sina lärjungar för att evangeliet skulle nå hedningarna:
- Matteus 28:19: ”Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar.”
  Detta markerar en utvidgning av Guds arbete till en ny dispens där alla folk inkluderas.

4. Jesu tydliga markering av framtida tidsperioder

Jesus talade om en kommande tidsperiod där det messianska riket skulle upprättas:

Matteus 19:28: ”Jag säger er sanningen: När allting förnyas och Människosonen sitter på sin härlighets tron, ska också ni som har följt mig sitta på tolv troner och döma Israels tolv stammar.”
Detta indikerar en framtida dispens, ofta kallad ”rikets tidsålder,” där Jesus regerar på jorden.

5. Jesu undervisning om Guds hemligheter och olika tidsplaner

Jesus avslöjade ”hemligheter” om Guds rike som tidigare inte hade uppenbarats:

Matteus 13: Liknelserna om Guds rike visar hur riket tar form under olika tidsperioder fram till dess fulländning.
- Liknelsen om såningsmannen och ogräset förklarar att Guds rike nu växer sida vid sida med ondskan fram till en kommande skördetid.

6. Jesu hänvisning till Guds olika förvaltningsperioder

Jesus erkände att olika perioder hade olika krav och syften:

Markus 2:22: ”Ingen häller nytt vin i gamla vinsäckar. Då sprängs vinsäckarna, och både vinet och vinsäckarna förstörs. Nej, nytt vin häller man i nya vinsäckar.”
Här visar Jesus att hans undervisning och den nya tidsperioden inte kan kombineras med de gamla strukturerna.

7. Jesu profetior om ändens tid

Jesus undervisade om de sista tiderna och skilde klart mellan kyrkans tidsålder, vedermödan och hans återkomst:

Matteus 24–25: Jesu profetior i Olivbergettal talar om olika framtida händelser, inklusive vedermödan och hans återkomst som konung. Han klargör att Guds arbete fortsätter i olika faser.

Sammanfattning

Jesus demonstrerade dispensationalistiska principer genom att:

Erkänna tidigare tidsperioder (lagen och profeterna).
Förbereda för nya faser i Guds plan (kyrkans tidsålder och den Helige Andes verk).
Tydligt skilja mellan Israels unika roll och hedningarnas inkludering.
Profetera om framtida tidsåldrar, inklusive det messianska riket.

Dessa exempel visar att Jesus förstod och undervisade om Guds frälsningsplan som utvecklar sig genom olika ”dispensationer” eller förvaltningsperioder.