Sammanfattning: En bibeltrogen genomgång av hur Gud erbjöd Israel det utlovade riket genom Messias, hur nationens ledarskap förkastade detta erbjudande i tre steg, och hur Gud därför sköt upp riket och i stället uppenbarade församlingens hemlighet genom Paulus. Artikeln visar hur denna sanning löper från Evangelierna genom Apostlagärningarna till Paulusbrev och Profeterna och hur den klargör Guds tidsplan—utan att kompromissa med Skriftens auktoritet.
1. Utgångspunkten: Guds löfte om riket till Israel
Guds frälsningsplan är förankrad i förbund och profetior till Israel (1 Mos 12:1–3; 2 Sam 7; Ps 2; Jes 9:6–7; 11). GT förutsäger ett bokstavligt messianskt rike på jorden, med Davids Son som regerar från Jerusalem i rättfärdighet.
Ps 2:6–8 (KJV)
”Yet have I set my king upon my holy hill of Zion. I will declare the decree: the LORD hath said unto me, Thou art my Son; this day have I begotten thee. Ask of me, and I shall give thee the heathen for thine inheritance, and the uttermost parts of the earth for thy possession.”
När Herren Jesus träder fram i Evangelierna predikar han inte en vag andlighet, utan rikets närhet:
Matt 4:17 (KJV)
”From that time Jesus began to preach, and to say, Repent: for the kingdom of heaven is at hand.”
Detta bekräftas av sändningen till de tolv:
Matt 10:5–7 (KJV)
”These twelve Jesus sent forth, and commanded them, saying, Go not into the way of the Gentiles… But go rather to the lost sheep of the house of Israel. And as ye go, preach, saying, The kingdom of heaven is at hand.”
Budskapet var primärt till Israel (jfr Matt 15:24) i överensstämmelse med förbundslöftena. Tecknen och undren var rikets autentisering (Jes 35; Matt 11:4–5; Heb 2:3–4).
2. Förkastelsen eskalerar: tre vittnesbörd till nationen
Skriften visar att Israels ledarskap förkastade Guds vittnesbörd i tre steg—Faderns, Sonen och den Helige Andes vittnesbörd:
- Faderns vittnesbörd i Gamla Testamentet – genom profeterna (2 Krön 36:15–16).
- Sonen i Evangelierna – de religiösa ledarna avvisar och korsfäster Messias (Joh 19:15; Matt 27).
- Andens vittnesbörd i Apostlagärningarna – genom apostlarnas teckenfyllda predikan. Kulmen nås i Apg 7 när Sanhedrin stenar Stefanus.
Matt 23:37–39 (KJV)
”O Jerusalem, Jerusalem… Behold, your house is left unto you desolate. For I say unto you, Ye shall not see me henceforth, till ye shall say, Blessed is he that cometh in the name of the Lord.”
Jesu ord förutsäger ett tillfälligt avståndstagande fram till en framtida nationell omvändelse.
3. Det förnyade erbjudandet i Apostlagärningarna 2–7
Efter uppståndelsen frågar lärjungarna fortfarande om riket ska upprättas för Israel:
Apg 1:6–7 (KJV)
”Lord, wilt thou at this time restore again the kingdom to Israel? And he said unto them, It is not for you to know the times or the seasons…”
Petrus predikar sedan att omvändelse skulle föra in tider av vederkvickelse och sända tillbaka Messias:
Apg 3:19–21 (KJV)
”Repent ye therefore, and be converted, that your sins may be blotted out, when the times of refreshing shall come from the presence of the Lord; And he shall send Jesus Christ, which before was preached unto you: whom the heaven must receive until the times of restitution of all things, which God hath spoken by the mouth of all his holy prophets since the world began.”
Detta är villkorligt språk riktat till nationen—om Israel tar emot budskapet, då kommer Messias tillbaka och förverkligar profetiorna (jfr Jes 2; 11; Amos 9; Sak 14).
4. Vändpunkten: Stefanus’ syn och Jesu ställning (Apg 7)
När Stefanus anklagar ledarna för att ”ständigt stå emot den Helige Ande” (Apg 7:51) och blir stenad, ser han Jesus stå vid Guds högra hand:
Apg 7:55–56 (KJV)
”But he, being full of the Holy Ghost, looked up stedfastly into heaven, and saw the glory of God, and Jesus standing on the right hand of God, And said, Behold, I see the heavens opened, and the Son of man standing on the right hand of God.”
Att Kristus står (i kontrast till att sitta, Ps 110:1; Heb 1:3) indikerar beredskap att ingripa—dom eller upprättelse enligt profeterna (jfr Jes 3:13; Mika 1:3). När ledarna i stället förhärdar sig och dödar vittnet, innebär det att rikets upprättelse skjuts upp. Israel—som nation under sina ledare—avslår Andens förnyade kallelse.
5. Övergången: Från Israels rike till församlingens hemlighet
Efter Apg 7 vidtar en tydlig övergång. Kristus uppenbarar en hemlighet—mysteriet—om en ny ekonomia: församlingen, Kristi kropp, förenad av Anden och inte bunden till Israels förbundsordning. Denna uppenbarelse kulminerar i de pauliniska breven.
Ef 3:2–6 (KJV)
”If ye have heard of the dispensation of the grace of God… How that by revelation he made known unto me the mystery… Which in other ages was not made known unto the sons of men… That the Gentiles should be fellowheirs, and of the same body, and partakers of his promise in Christ by the gospel.”
Kol 1:25–27 (KJV)
”…to fulfil the word of God; Even the mystery which hath been hid from ages and from generations, but now is made manifest to his saints… which is Christ in you, the hope of glory.”
6. Profetisk struktur: Gapet i Daniels sjuttio veckor
Dan 9:24–27 beskriver 70 veckor bestämda över ditt folk (Israel) och din stad (Jerusalem). Messias framträder efter 69 veckor, avskärs, och sedan följer förstörelsen av staden och helgedomen. Den 70:e veckan återstår och inkluderar slutliga händelser innan riket upprättas.
Den nuvarande församlingens tidsålder passar exakt som ett profetiskt gap mellan den 69:e och 70:e veckan. Riket är inte avskaffat; det är skjutet upp tills Israel omvänder sig och Herren fullbordar de sista profetiska händelserna.
7. Israels framtida återupprättelse
Skriften lovar en framtida nationell omvändelse och återupprättelse för Israel (Sak 12:10; Rom 11:25–27). När tiden för hedningarna är fullbordad, ska hela Israel bli frälst och Messias regera i tusen år (Upp 20; Jes 2; 11).
8. Varför Jesus stod i Apg 7
Att Jesus står (Apg 7:55–56) är en juridisk signal om omedelbar åtgärd—redo till dom eller ingripande. Profeterna förknippar Herrens resning med handling (Jes 3:13; Mika 1:3). Det visar att erbjudandet var verkligt nära, men genom nationens förkastelse pausades rikets program.
9. Praktiska följder
- Rätt delning av Ordet (2 Tim 2:15)
- Bokstavlig profettolkning
- Evangelisation i nådens tidsålder (1 Kor 15:1–4; Ef 2:8–9)
- Förståelse för Israels roll (Rom 11)
- Hoppet: församlingens uppryckande och Israels framtida rike
10. Vanliga invändningar och tydliga svar
Invändning 1: ”Mitt rike är inte av denna världen” (Joh 18:36) utesluter ett jordiskt rike.
Svar: Jesus säger att riket inte har sitt ursprung i den fallna världen, inte att det saknar jordisk manifestation. Skriften förutsäger att Messias regerar på Sion (Ps 2; Jes 2; 11). Apostlarna väntade fortfarande ett återupprättat rike för Israel (Apg 1:6–7).
Invändning 2: Riket kom redan med kyrkan, så inget återstår att skjuta upp.
Svar: Församlingen är Kristi kropp (Ef 1:22–23), en hemlighet inte känd i GT (Ef 3:5). Att de troende är ”överförda till sin älskade Sons rike” (Kol 1:13) beskriver andlig ställning, inte uppfyllelse av GT‑profetior om universell rättfärdighet och fred (Jes 2; 11) eller att tolv sitter på tolv troner och dömer Israels tolv stammar (Matt 19:28).
Invändning 3: Gud kan inte skjuta upp något utan att ändra sig.
Svar: Gud ändrar inte sin kallelse och sina gåvor (Rom 11:29). Men han uppenbarar sin plan i hushållningar (Ef 3:2). Apostlarnas budskap i Apg 3:19–21 är villkorligt (”Omvänd er… och han ska sända Jesus Kristus”); när nationen förkastar, skjuts uppfyllelsen upp utan att löftena upphävs.
Invändning 4: NT lär ersättningsteologi (kyrkan = Israel).
Svar: Paulus skiljer mellan judar, greker och Guds församling (1 Kor 10:32). Rom 11 lär ett förstockande i del tills hedningarnas fulla antal kommit in; då ska hela Israel bli frälst (Rom 11:25–27). Lofterna till Abraham/David står kvar och fullbordas bokstavligt.
Invändning 5: ”Riket är nära” (Matt 4:17) betyder att det måste ha upprättats då.
Svar: ”Nära” (eng. at hand) uttrycker imminens, inte garanti oberoende av respons. Jesus binder sin återkomst till Jerusalems framtida bekännelse (Matt 23:39). Petrus erbjuder samma sak: omvändelse → tider av vederkvickelse → Gud sänder Jesus (Apg 3:19–21). Nära i Guds plan, men villkorat av nationens respons.
Invändning 6: Pingsten uppfyllde Joel 2 fullständigt (Apg 2:16), så inget återstår.
Svar: Petrus säger ”detta är det som är sagt genom profeten Joel”—en försmak och förhandsvisning av det som kulminerar ”innan Herrens stora och härliga dag” (Apg 2:20). De kosmiska tecknen, Israels nationella omvändelse och den messianska regeringen uteblev; den fulla uppfyllelsen är framtida (jfr Apg 3:21; Sak 12–14).
Invändning 7: Det finns bara ett evangelium; talet om ”rikets evangelium” och ”nådens evangelium” skapar två frälsningsvägar.
Svar: Frälsning har alltid varit av nåd genom tro grundad på Kristi blod (Rom 3–5; Heb 9–10). Men Skriften skiljer mellan predikans inriktning och tidslig ram: ”rikets evangelium” (Matt 4:23; 10:7) knutet till det nära riket för Israel, medan Paulus talar om evangeliet om Guds nåd (Apg 20:24) och definierar innehållet klart (1 Kor 15:1–4). Gal 2:7 noterar skilda tjänstesfärer (”evangeliet för de oomskurna” respektive ”för de omskurna”)—inte två frälsningar.
Invändning 8: ”Hemligheten” var redan känd i GT, så inget nytt börjar i Apg efter förkastelsen.
Svar: Paulus säger uttryckligen att hemligheten var ”icke känd för människors barn i tidigare släktled” (Ef 3:5) och ”hållen hemlig” men nu uppenbarad (Rom 16:25–26; Kol 1:26). GT förutsåg hedningarnas välsignelse genom Israel (1 Mos 12:3; Jes 49:6), men inte att judar och hedningar skulle vara ”en ny människa” i en och samma kropp (Ef 2:15–16).
Invändning 9: Daniels 70 veckor har inget ”gap”; alla 70 följer direkt på varandra.
Svar: Profetian själv ger utrymme för mellanrum: Messias avskärs efter den 69:e veckan och staden och helgedomen förstörs (Dan 9:26)—händelser som skedde före den framtida 70:e veckan (v.27). Jesus visar samma profetiska tidsdjup genom att stanna mitt i Jes 61:2 (Luk 4:19), där ”hämndens dag” tydligt ligger framtida. Församlingens tidsålder förklarar pausen i Israels program.
Invändning 10: Att Jesus ”stod” i Apg 7 betyder inget teologiskt.
Svar: Skriften kopplar Guds resning till dom och ingripande: ”Herren står upp för att döma” (Jes 3:13). Ps 110:1 säger att Messias sitter ”tills” fienderna läggs som fotapall—en väntan som implicerar en resning för åtgärd. Stefanus’ syn bekräftar att ingripandet var nära om nationen omvänt sig; när de i stället stenar vittnet, skjuts riket upp och hemligheten om församlingen träder fram i förgrunden (Ef 3).
11. Tydlig tidslinje (översikt)
- Evangelierna: Riket erbjuds Israel (Matt 4:17; 10:7); tecken bekräftar (Matt 11:4–5; Jes 35).
- Kors & Uppståndelse: Ledarna förkastar Messias (Joh 19:15); Kristus uppstår och förkunnar för apostlarna (Luk 24; Apg 1).
- Apg 2–3: Förnyat erbjudande – omvänd er, så sänder Gud Jesus (Apg 3:19–21).
- Apg 7: Kritisk vändpunkt – Stefanus stenad; Jesus står (Apg 7:55–56).
- Apg 9 ff.: Hemligheten om församlingen framträder i Paulus’ tjänst (Ef 3; Kol 1).
- Rom 11: Israel förstockas i del tills hedningarnas fulla antal kommit in; framtida frälsning för Israel.
- Framtiden: 70:e veckan fullbordas (Dan 9:27); nationell omvändelse (Sak 12:10); Messias’ tusenårsrike (Upp 20: Jes 2; 11; 65). Tidslinje
- Evangelierna: Riket erbjuds Israel.
- Korset: Messias förkastas.
- Apg 2–3: Förnyat erbjudande.
- Apg 7: Stefanus stenad, Jesus står.
- Apg 9 ff: Församlingen uppenbaras.
- Rom 11: Israel förstockat tills hedningarnas fulla antal.
- Framtiden: Israel omvänder sig, Messias regerar.
12. Slutsats: Håll kursen – predika nåd, vänta riket
Postponeringsläran är inte spekulation, utan en konsekvent läsning av Skriften: Gud erbjuder riket; Israel förkastar; riket skjuts upp; församlingen uppenbaras; Israel återupprättas; Messias regerar. Denna förståelse hedrar både Guds trofasthet mot Israel och evangeliets universella nåd i Kristus under den nuvarande hushållningen.
1 Kor 15:1–4 (KJV)
”…how that Christ died for our sins according to the scriptures; And that he was buried, and that he rose again the third day according to the scriptures.”
Låt oss därför rätt dela Ordet (2 Tim 2:15), predika evangeliet om nåden (Apg 20:24) och se fram emot den dag då Israel säger: ”Välsignad vare han som kommer i Herrens namn” (Matt 23:39)—när Kungen återvänder och tar sin tron i Jerusalem.
Referenslista (urval)
- Rikets erbjudande: Matt 3:2; 4:17; 10:5–7; 11:4–5; Mark 1:14–15; Luk 4:43
- Tecken och rikets försmak: Jes 35; Heb 2:3–4
- Ledarnas förkastelse: Matt 12; Matt 21:33–46; Joh 19:15
- Jerusalem döms provisoriskt: Matt 23:37–39; 24:1–2
- Apg 1:6–7 (frågan om rikets upprättelse)
- Apg 2–3 (omvändelse, tider av vederkvickelse, sända Jesus – Apg 3:19–21)
- Apg 7:51–60 (Stefanus, Jesus står)
- Paulinisk hemlighet: Rom 16:25–26; Ef 3:1–12; Kol 1:24–27
- Israel i Guds plan: Rom 9–11 (särskilt 11:11–29)
- Daniel 9:24–27 (profetiskt schema)
- Framtida rike: Sak 12–14; Jes 2; 11; 65; Upp 19–20