”Men den som inte har gärningar att peka på utan tror på honom som förklarar den ogudaktige rättfärdig, honom räknas hans tro till rättfärdighet.” -Rom 4:5 (SFB)
1. Kontext:
Romarbrevet kapitel 4 är en del av Paulus resonemang om rättfärdiggörelse genom tro och inte genom gärningar. Han lyfter fram Abraham som ett exempel på någon som blev rättfärdig inför Gud genom tro, inte genom att följa lagen eller utföra gärningar. Denna vers utvecklar idén att det är tron – inte människans prestationer – som Gud räknar som rättfärdighet.
2. ”Den som inte har gärningar att peka på”:
Här syftar Paulus på att rättfärdighet inför Gud inte kan uppnås genom att utföra goda gärningar eller följa lagens bud. Detta är centralt i Paulus evangelium: människan är syndig och kan inte rädda sig själv genom sina egna handlingar.
3. ”Utan tror på honom som förklarar den ogudaktige rättfärdig”:
Detta uttryck är radikalt eftersom det visar att Gud rättfärdiggör inte den rättfärdige, utan den ogudaktige – den som inte förtjänar det. Genom tro på Gud och hans löfte (och i den kristna förståelsen, tro på Jesu försoningsverk) blir en människa förklarad rättfärdig, trots sin syndfullhet.
4. ”Honom räknas hans tro till rättfärdighet”:
Det Paulus menar är att tron fungerar som en ersättning för gärningar när det gäller rättfärdighet inför Gud. Detta är en referens till 1 Mosebok 15:6, där det sägs om Abraham:
> ”Abram trodde på Herren, och han räknade honom det till rättfärdighet.”
Tro är alltså grunden för rättfärdighet – det handlar om att förlita sig på Gud snarare än att försöka förtjäna hans nåd.
Budskapet i Romarbrevet 4:5:
Versen lär att rättfärdiggörelse är en gåva från Gud, inte en prestation av människan. Det är tron på Guds löfte och nåd som rättfärdiggör, inte människans gärningar. Detta utmanar en legalistisk syn på frälsning och lyfter fram vikten av tro som grund för en rätt relation med Gud.
I en kristen kontext blir detta en av nyckelverserna för att förstå evangeliet – att människan är rättfärdiggjord ”av nåd genom tro” (Ef 2:8) och inte genom något hon själv gör.
Gärningarna kommer av förvandlingen (pånyttfödelsen) där man inte längre vill göra det som är fel eller det onda som Gud fördömer. Gärningarna blir ett resultat av andens frukter, och som vi vet känns trädet igen på dess frukter som Jesus sa.