Det är en vanlig uppfattning idag att endast de äldsta handskrifterna har det högsta värdet – som om Guds sanning är beroende av papperets ålder. Men Bibeln själv visar något annat: Gud inspirerar, styr, och bevarar sitt ord – även genom nya nedteckningar och genom tider av prövning.
Jeremia fick skriva om hela texten – på Guds befallning
I Jeremia kapitel 36 säger Gud åt profeten att skriva ner allt Han hade talat. Jeremia dikterar till sin skrivare Baruk. Men när kung Jojakim hör orden, skär han sönder rullen och bränner den.
Vad gör Gud då?
”Tag dig åter en annan bokrulle och skriv i den alla de förra orden… och tillades ännu många liknande ord.”
(Jeremia 36:28, 32)
Gud befallde alltså en ny version, med ytterligare inspiration – inte bara en identisk återgivning. Det visar att Guds Ord inte är beroende av att en viss gammal handskrift överlever, utan att Han själv vakar över att det blir rätt – varje gång.
Guds Ord renas – inte bara bevaras
Psalm 12 uttrycker det tydligt:
”Herrens ord är rena ord, silver luttrat i smältugn av jord, renat sju gånger.
Du, Herre, skall bevara dem, du skall bevara dem från detta släkte till evig tid.”
– Psaltaren 12:6–7 (SFB15)
Gud lovar inte bara att bevara sitt ord – utan att låta det renas, prövas och luttras sju gånger – ett bibliskt tal för fullhet och fullkomning. Det handlar inte om att bevara en gammal pergamentbit – utan det levande ordet som går genom eld och står kvar.
Textus Receptus och de vatikanska texterna – två olika vägar
När vi jämför dagens Biblar, märker vi snabbt att de bygger på olika grundtexter:
- Den ena vägen bygger på tre gamla manuskript som hittades och sammanställdes av katolska källor (Vaticanus, Sinaiticus och Alexandrinus). Dessa texter används i moderna översättningar som Bibel 2000, NIV, och Svenska NT 81.
- Den andra vägen är Textus Receptus – den textmassa som användes av de första kristna och låg till grund för kyrkans Bibel innan den katolska institutionen tog över och började styra Bibelns innehåll.
Efter Reformationen fick Textus Receptus nytt liv genom översättningar som:
- Tyndale Bible (engelska)
- Luthers Bibel (tyska)
- Svenska Karl XII:s Bibel (kallas ofta ”Kungabibeln”)
- Károli Gáspár Bibel (ungerska)
- Och inte minst: King James Version (1611) – som vi anser vara särskilt viktig, av många skäl som vi kommer att återkomma till i framtida artiklar.
Slutsats
Guds Ord är inte ett historiskt museumföremål – det är ett levande, luttrat och evigt vittnesbörd. Gud inspirerade sina profeter, men han har också bevarat, fördjupat och förhärligat sitt ord i senare versioner – så att det fortfarande lyser klart för den som söker sanningen.
Skapelsen är inte bara en plats, utan ett vittnesbörd.
Den pekar på en Skapare som är nära, inte långt borta – och det gör också hans Ord.
Vi gör klokt i att inte stirra oss blinda på de äldsta texterna – utan att se var frukten finns, var Anden vittnar, och var Ordet brinner klart och rent.